Konsertrecension: Thomas Di Leva
Thomas Di Leva
Plats: Stortorget.
Tid: Fredagen den sjunde augusti.
Längd: En timme.
Publik: Cirka 4000.
Bäst: Värmen som sprider sig i hjärtat.
Saknade mest: Bland annat Dansa Din Djävul. A-weawea!
Plats: Stortorget.
Tid: Fredagen den sjunde augusti.
Längd: En timme.
Publik: Cirka 4000.
Bäst: Värmen som sprider sig i hjärtat.
Saknade mest: Bland annat Dansa Din Djävul. A-weawea!
Thomas Di Leva
har nått en position där det inte spelar någon roll när han hade en hit
senast. Det var onekligen ett tag sedan, även om nya singeln Ord Och Inga Visor har en refräng som lockar till allsång. Men det gäller
förvisso en Lasse Berghagen också. På tal om honom får vi en berättelse
om de bådas vänskap som slutar med att Di Leva
avslöjar att Berghagen egentligen är en strandraggare i Miami som
glider runt i rosa badbyxor. Sedan sjunger han Sträck Ut Din Hand - Di Leva alltså, inte Berghagen. Och det är ju en Di Leva-titel om något.
Han har gått och blivit folkkär utan att försöka, utan att kompromissa. Eller kanske just därför. Få svenska artister har i samma utsträckning präglat sin särart. Ingen är bättre på att vara Di Leva än Di Leva. Han är den bästa av alla svenska David Bowies. Var köper man förresten en sån där röd kaftan med en Aladdin Sane-blixt på?
Snart trettio år efter sitt stora genombrott med Vem Ska Jag Tro På? (allsång!) lockar han barnfamiljer, ungdomar och äldre par. Ungdomarna sjunger med trots att de inte var födda när den var en hit. Alla kan låtarna. Svårt att säga om det är sammanhanget eller Di Leva som avgör vilka som står i publiken, men den är väldigt blandad. Bikergubbar med tatueringar och avancerad skäggväxt är också med och sjunger att vi bara har varandra.
Ett annat tecken på att åren gått sedan genombrottet är att ingen kastar vare sig sten eller flaskor, bara en massa kärlek. Plötsligt blir Di Leva tyst mellan två låtar och står och skrattar längst fram på scenen, femmannabandet väntar. Det visar sig att han lyssnar på en eventuellt något överförfriskad herre vid staketet som har ett och annat att berätta. Förresten, på hur många konserter möts en vattenkanna - den beryktade - av jubel? Mer vattenkannor i musiksverige!
Miraklet är en av höjdpunkterna med sin varmt gungande ackordföljd (G, D och C för er som har en gitarr stående hemma) och har ett vackert och viktigt budskap. Di Leva är väldigt politisk om man lyssnar på det örat. Och den övergår i några takter från Bob Marleys - en annan kärlekspredikant - Buffalo Soldier. Vill man avfärda Di Leva som en clown kan man förstås göra det, men budskapet känns genuint - både i och mellan låtarna - även om det skulle kunna låta platt om det inte levererades med så stort hjärta och lagom mycket humor.
Det är lätt att tycka om Di Leva. Även de som inte vågar leva kommer dö någon gång, lyder en textrad i låten Imorgon, som han tyvärr inte framför. Och det är ju sant. Konserten är den sortens upplevelse som får en att vilja kramas. Och det måste ju vara ett bra betyg. Kärlek.
Han har gått och blivit folkkär utan att försöka, utan att kompromissa. Eller kanske just därför. Få svenska artister har i samma utsträckning präglat sin särart. Ingen är bättre på att vara Di Leva än Di Leva. Han är den bästa av alla svenska David Bowies. Var köper man förresten en sån där röd kaftan med en Aladdin Sane-blixt på?
Snart trettio år efter sitt stora genombrott med Vem Ska Jag Tro På? (allsång!) lockar han barnfamiljer, ungdomar och äldre par. Ungdomarna sjunger med trots att de inte var födda när den var en hit. Alla kan låtarna. Svårt att säga om det är sammanhanget eller Di Leva som avgör vilka som står i publiken, men den är väldigt blandad. Bikergubbar med tatueringar och avancerad skäggväxt är också med och sjunger att vi bara har varandra.
Ett annat tecken på att åren gått sedan genombrottet är att ingen kastar vare sig sten eller flaskor, bara en massa kärlek. Plötsligt blir Di Leva tyst mellan två låtar och står och skrattar längst fram på scenen, femmannabandet väntar. Det visar sig att han lyssnar på en eventuellt något överförfriskad herre vid staketet som har ett och annat att berätta. Förresten, på hur många konserter möts en vattenkanna - den beryktade - av jubel? Mer vattenkannor i musiksverige!
Miraklet är en av höjdpunkterna med sin varmt gungande ackordföljd (G, D och C för er som har en gitarr stående hemma) och har ett vackert och viktigt budskap. Di Leva är väldigt politisk om man lyssnar på det örat. Och den övergår i några takter från Bob Marleys - en annan kärlekspredikant - Buffalo Soldier. Vill man avfärda Di Leva som en clown kan man förstås göra det, men budskapet känns genuint - både i och mellan låtarna - även om det skulle kunna låta platt om det inte levererades med så stort hjärta och lagom mycket humor.
Det är lätt att tycka om Di Leva. Även de som inte vågar leva kommer dö någon gång, lyder en textrad i låten Imorgon, som han tyvärr inte framför. Och det är ju sant. Konserten är den sortens upplevelse som får en att vilja kramas. Och det måste ju vara ett bra betyg. Kärlek.
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
upplagd av Ola Claesson
07:06:00
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida