Konsertrecension: Tenderloin Trio
Tenderloin Trio
Plats: Kafe De Luxes terass.
Tid: Onsdagen den 29 juli.
Längd: 50 minuter.
Publik: Ett femtiotal.
Bäst: Musikaliteten och svänget.
En sen sommarkväll, och för all del en sensommarkväll, kommer det hela vägen från USA en trio som spelar hillbillycountry som den lät under depressionen. Och det passar onekligen en sån här sommar. Men i det här fallet är det nog den depression som orsakades av Wall Street-kraschen i oktober 1929 och som sedan fick ekonomiska konsekvenser under stora delar av trettiotalet som menas.
Trion består av Molly McIntosh (såg - hur stämmer man en sådan?), Greg Eltingham (dobro och sång) och Aaron Judlow (elgitarr och lite sång). Vi är många som tycker att sågen aldrig fått det erkännande den förtjänar som musikinstrument. Och med tanke på hur enkelt det ser ut att spela är det förmodligen väldigt svårt. Dobro är en gitarr som började som ett gitarrmärke. Den ser ut som en akustisk gitarr, men har en resonanslåda delvis bestående av metall som ger ett speciellt ljud. Eltingham spelar utmärkt slide på den. Han har dessutom en utmärkt och märklig röst som låter som den skulle kunna vara från den gamla onda tiden, ett spöke på rymmen från en gammal raspig stenkaka. Han låter som om han tuggar tuggtobak medans han sjunger. Möjligtvis har han haft samma sånglärare som Charley Patton.
Plats: Kafe De Luxes terass.
Tid: Onsdagen den 29 juli.
Längd: 50 minuter.
Publik: Ett femtiotal.
Bäst: Musikaliteten och svänget.
En sen sommarkväll, och för all del en sensommarkväll, kommer det hela vägen från USA en trio som spelar hillbillycountry som den lät under depressionen. Och det passar onekligen en sån här sommar. Men i det här fallet är det nog den depression som orsakades av Wall Street-kraschen i oktober 1929 och som sedan fick ekonomiska konsekvenser under stora delar av trettiotalet som menas.
Trion består av Molly McIntosh (såg - hur stämmer man en sådan?), Greg Eltingham (dobro och sång) och Aaron Judlow (elgitarr och lite sång). Vi är många som tycker att sågen aldrig fått det erkännande den förtjänar som musikinstrument. Och med tanke på hur enkelt det ser ut att spela är det förmodligen väldigt svårt. Dobro är en gitarr som började som ett gitarrmärke. Den ser ut som en akustisk gitarr, men har en resonanslåda delvis bestående av metall som ger ett speciellt ljud. Eltingham spelar utmärkt slide på den. Han har dessutom en utmärkt och märklig röst som låter som den skulle kunna vara från den gamla onda tiden, ett spöke på rymmen från en gammal raspig stenkaka. Han låter som om han tuggar tuggtobak medans han sjunger. Möjligtvis har han haft samma sånglärare som Charley Patton.
Och att de så självklart enkelt lyckas skapa musik som
låter som den har 85 år på nacken är inte illa. Och ja, de skapar musik.
Det handlar inte om att återskapa. Trots de djupa rötterna är det musik
som skapas här och nu. Kärlek, alkohol och pengabrist är fortfarande en
sorts elände som drabbar oss. Musik som handlar om de stora frågorna
blir aldrig omodern. Alltså sjunger de en låt om impotens också - en av
de små frågorna.
De bjuder på eget som I´m Too Drunk To Be Your Man och känt som St James Infirmary, som har rötter tillbaka till 1700-talet och därmed är ovanligt gammal till och med i det här sammanhanget. Ett lindrigt nyktert grabbgäng längst fram klappar och är det i takt så är det i alla fall inte i samma takt som konserten. Men det kan vara trion som spelar fel låt just då.
Tenderloin Trios Sverigebesök består förresten bara av tre spelningar, varav en på Tyrolen utanför Alvesta - att de verkar vara varma i kläderna från start kan bero på att de gjorde en spelning för mindre än tre timmar sedan - och en på Kafe De Luxe. Bara att lyfta på hatten och tacka för denna kulturgärning. Hur kan elände, elände och mer elände vara så svängigt?
De bjuder på eget som I´m Too Drunk To Be Your Man och känt som St James Infirmary, som har rötter tillbaka till 1700-talet och därmed är ovanligt gammal till och med i det här sammanhanget. Ett lindrigt nyktert grabbgäng längst fram klappar och är det i takt så är det i alla fall inte i samma takt som konserten. Men det kan vara trion som spelar fel låt just då.
Tenderloin Trios Sverigebesök består förresten bara av tre spelningar, varav en på Tyrolen utanför Alvesta - att de verkar vara varma i kläderna från start kan bero på att de gjorde en spelning för mindre än tre timmar sedan - och en på Kafe De Luxe. Bara att lyfta på hatten och tacka för denna kulturgärning. Hur kan elände, elände och mer elände vara så svängigt?
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
upplagd av Ola Claesson
20:03:00
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida