onsdag, juni 10, 2015

Konsertrecension: James Harman

För två och ett halvt år sedan funkade under en vecka eller två inte mitt internet mer än nödvändigt. Därför lades några texter inte upp på bloggen - förrän nu. Alla som legat vakna och väntat på den här recensionen kan sova nu. Bilden har relativt lite med texten att göra.

JAMES HARMAN
Plats: Kafe De Luxe.
Tid: Lördagen den 13 oktober.
Längd: Strax över två timmar plus paus.
Publik: Cirka 80.
Bäst: Bandet är så kompromisslöst att musiken är självdansande.

James Harman föddes 1946 i Alabama, men flyttade tillsammans med sitt munspel till Kalifornien på sjuttiotalet. Han har spelat med bland andra Big Joe Turner, Muddy Waters, John Lee Hooker, T-Bone Walker och Kingarna Albert, Freddie och BB. Han medverkar på ZZ Tops nya skiva La Futura och har även hunnit med över 30 egna alster sedan han debuterade 1964. Det är en liten bit blueshistoria som hittat till Växjö.

Harman, med snyggt vitt skägg, ser ut som en man som suttit i barer av den sorten med vinyljukebox i ett hörn där bartendern vet vad alla heter i förnamn. Energidryck och stavgång skriver ingen blues. Och när han sjunger om Memphis gör han inte det för att han läst om det in en bok och när han sjunger om att gå ner till floden är det inte den där kanalen mellan Växjösjön och Trummen han menar.

Efter pausen tar det sig och Harman blir varm i kläderna, han pratar med de som står längst fram (i övrigt säger han bara how ya´ll doin´, have mercy och ett kort tack), dansar rent av lite och får ur sig några snygga James Brown-skrik. Pondusen i sången ökar efter hand.

Under ett av få lugnare nummer blir det så avancerad tryckare i publiken att vissa till och med glömmer applådera ett ruskigt snyggt slidesolo. Det lilla bandet (distad gitarr, funkig ståbas och drivande trummor) spelar lika skarpt som svängigt och inleder båda halvorna instrumentalt. Applåderna och jublet är lika mycket deras förtjänst.

Läs mer om liknande:
Så spelar du blues
Muddy Waters - lite blueshistoria
Led Zeppelins klassiker Whole Lotta Love är onekligen lite snarlik Howlin Wolfs Back Door Man, ursprungligen utgiven på Chess Records klassiker
Myddys adepter i The Rolling Stones har också gjort bra liveskivor
Ursprungligen publicerad i Smålandsposten.

Etiketter: , ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida