Ståupprecension: Johan Glans
För två och ett halvt år sedan funkade inte mitt internet mer än nödvändigt. Därför lades några texter inte upp på bloggen - förrän nu. Alla som legat vakna och väntat på den här recensionen kan sova nu.
JOHAN GLANS
Plats: Konserthuset.
Tid: Tisdagen den 15 oktober.
Plats: Konserthuset.
Tid: Tisdagen den 15 oktober.
Längd: 90 minuter
Publik: 765 personer (utsålt).
Bäst: Antalet skratt. Hela föreställningen håller en hög och jämn nivå.
Saknade mest: Fler imitationer av danska. Det får man aldrig för mycket av.
- Hej era kissekatter, hälsar Johan Glans och inleder sin föreställning World Tour Of Skandinavien i Växjö. För några år sedan gjorde han World Tour Of Skåne. Han har redan hunnit med Finland, Norge, Danmark och Island innan turnén för en vecka sedan nådde Sverige. Föreställningen har fått strålande kritik.
Humorn bygger på lätta och bitvis väldigt skruvade vardagsbetraktelser som de flesta av oss låter passera utan vidare tanke. Han kan göra mycket av små detaljer. Man kan ta pojken från Eslöv, men inte Eslöv från pojken. Han blev förresten nyligen ortens tredje hedersmedborgare. Och ja, vid 38 års ålder påminner han fortfarande om en liten pojke. Det är menat som en komplimang. Han är den där killen som går lite vid sidan av de andra och skrattar för sig själv åt hur konstiga saker är och undrar förmodligen varför inte andra lägger märke till det.
Glans har hunnit jobba upp en uppenbar scenvana efter alla dessa år, han är väldigt skicklig på pauser och uppbyggnad. Pauserna är lika viktiga som pratet. Han vet när han ska prata snabbt eller långsamt. Känslan för formen gör också innehållet ännu vassare. Känslan av ett genomgående tema är starkare än vad det genomgående temat egentligen är. Det är ett bra betyg. För egentligen hoppar han runt väldigt mycket. Han inleder med att jämföra Nordens länder och pratar om pinsamma situationer i vardagen. Genom att lyfta fram rätt detaljer får han det mesta att verka självupplevt.
Han tycks däremot inte ha ett behov av att skämta om frågor som ofta anses viktiga. Politik berörs några enstaka gånger. Politisk satir i all ära, men ibland är det beundransvärt med någon som vågar gå upp på scen och tramsa - och som gör det bra. Glöm inte att förmågan att tramsa sig är något av det finaste vi har. Han påpekar att det faktiskt finns ett samhälle som heter Röven.
Andra oftast marginaliserade ämnen som nysningar i hissar, allsång i kyrkor till melodier ingen egentligen kan och symaskinskörkort i skolan tas också upp. Och en, som han säger själv, ”alldeles för lång berättelse om en sko”. Den är hjärtevärmande på riktigt.
Johan Glans styrka är igenkänningshumor, vare sig man vill känna igen sig eller inte. Och eftersom man egentligen inte vill känna igen sig blir det ännu roligare.
Publik: 765 personer (utsålt).
Bäst: Antalet skratt. Hela föreställningen håller en hög och jämn nivå.
Saknade mest: Fler imitationer av danska. Det får man aldrig för mycket av.
- Hej era kissekatter, hälsar Johan Glans och inleder sin föreställning World Tour Of Skandinavien i Växjö. För några år sedan gjorde han World Tour Of Skåne. Han har redan hunnit med Finland, Norge, Danmark och Island innan turnén för en vecka sedan nådde Sverige. Föreställningen har fått strålande kritik.
Humorn bygger på lätta och bitvis väldigt skruvade vardagsbetraktelser som de flesta av oss låter passera utan vidare tanke. Han kan göra mycket av små detaljer. Man kan ta pojken från Eslöv, men inte Eslöv från pojken. Han blev förresten nyligen ortens tredje hedersmedborgare. Och ja, vid 38 års ålder påminner han fortfarande om en liten pojke. Det är menat som en komplimang. Han är den där killen som går lite vid sidan av de andra och skrattar för sig själv åt hur konstiga saker är och undrar förmodligen varför inte andra lägger märke till det.
Glans har hunnit jobba upp en uppenbar scenvana efter alla dessa år, han är väldigt skicklig på pauser och uppbyggnad. Pauserna är lika viktiga som pratet. Han vet när han ska prata snabbt eller långsamt. Känslan för formen gör också innehållet ännu vassare. Känslan av ett genomgående tema är starkare än vad det genomgående temat egentligen är. Det är ett bra betyg. För egentligen hoppar han runt väldigt mycket. Han inleder med att jämföra Nordens länder och pratar om pinsamma situationer i vardagen. Genom att lyfta fram rätt detaljer får han det mesta att verka självupplevt.
Han tycks däremot inte ha ett behov av att skämta om frågor som ofta anses viktiga. Politik berörs några enstaka gånger. Politisk satir i all ära, men ibland är det beundransvärt med någon som vågar gå upp på scen och tramsa - och som gör det bra. Glöm inte att förmågan att tramsa sig är något av det finaste vi har. Han påpekar att det faktiskt finns ett samhälle som heter Röven.
Andra oftast marginaliserade ämnen som nysningar i hissar, allsång i kyrkor till melodier ingen egentligen kan och symaskinskörkort i skolan tas också upp. Och en, som han säger själv, ”alldeles för lång berättelse om en sko”. Den är hjärtevärmande på riktigt.
Johan Glans styrka är igenkänningshumor, vare sig man vill känna igen sig eller inte. Och eftersom man egentligen inte vill känna igen sig blir det ännu roligare.
Läs mer om liknande:
En Skam För Sverige: humor på allvar
Ljust & Fräscht roar med lyxångest
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
Ljust & Fräscht roar med lyxångest
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
upplagd av Ola Claesson
22:08:00
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida