Recension: Tom Petty & The Heartbreakers - Hypnotic Eye

Tom Petty & The Heartbreakers - Hypnotic Eye
Warner
Betyg: 2/5

Det är inte roligt att erkänna, men Mojo, Pettys förra skiva med hjärtekrossarna, var riktigt tråkig. Det innebär att Hypnotic Eye utan att vara så bra som man egentligen vill ändå lyckas vara ett närmast enormt steg i rätt riktning. För även om man gillar Led Zeppelin lika mycket som te och choklad betyder inte det att man vill att Tom Petty ska spela bluesrock. Och det var det han försökte göra på Mojo.

På Hypnotic Eye har han istället nämnt sina första skivor som inspirationskälla. Men, och det är väl lika bra att få det sagt, inget här håller samma klass som American Girl eller I Need To Know. Men, och det behöver väl också sägas, ingen förväntar sig egentligen att det ska gå att få till fler låtar av den kalibern en gång till. Ingen förväntar sig att Bruce Springsteen ska få ur sig en Born To Run till.

Inledande American Dream Plan B påminner om tidiga AC/DC med sitt stabila trumspel och lika minimala som exakta gitarrspel. Petty och Mike Campbell - som förresten är en av mina favoritgitarrister eftersom han bara spelar det som behövs och låter bli att spela allt som inte behövs - ärsåhärtajta och skulle förmodligen kunna vara det i sömnen.

Lågmälda Full Grown Boy kan vara en av de bästa låtarna Petty fått ur sig de senaste 20 åren. Sins Of My Youth sticker också ut med sitt annorlunda arrangemang. Det är den sortens skiva där de minst typiska låtarna är de bästa. Tyvärr finns det för lite av den sortens självklara melodier som sjunger sig själva första gången man hör dem. Och som Petty brukade vara mästare på.

Men om formkurvan uppåt håller i sig till nästa skiva kan vi börja snacka igen. Under tiden kan alla som missat underskattade Highway Companion från 2006 lyssna på den istället.

Läs mer om liknande:

Egengjord samling med Tom Petty & The Heartbreakers

Tom Petty och jakten på den perfekta poplåten

Led Zeppelin för nybörjare

Bruce Springsteen för nybörjare