Recension: Bruce Springsteen - High Hopes
COLUMBIA/SONY
Betyg: 3/5
New
Jersey-samhället Freeholds mest kända exportvara utgår ofta från ett
textmässigt tema på sina skivor. De senaste åren har det blivit
tydligare och allt mer uttalat politiskt. The Rising följde på elfte
september, Magic utgick från Bushadministrationen och Wrecking Ball
handlade om bankkrisen och den lilla människans utsatthet. Detta har
ibland gjort att vissa låtar, hur bra de än varit, fått stå utanför när
de inte passat temat. På High Hopes samlar Springsteen
några av de låtarna från främst de tio senaste åren. Den röda tråden är
att det inte finns någon röd tråd. Här finns bland annat hans första
studioinspelade covers, till exempel blåsiga titelspåret.
Sorgligt bortgånga E Street Band-medlemmarna Danny Federici
(1959-2008) och Clarence Clemons (1942-2011) återuppstår på gamla
inspelningar. Bland höjdpunkterna finns tolkningen av duon Suicides
Dream Baby Dream, även om den inte är lika gåshudsframkallande som
tramporgelversionen Springsteen framförde solo
på Devils & Dust-turnén. Frankie Fell In Love lever nästan upp till
sin titel, inte minst när Steven Van Zandts mandolin skiner igenom. Down In The Hole är inte Tom Waits-låten, men en sorgligare och mer uppgiven
kusin till I´m On Fire som mellanlandar på Irland.
Gästande gitarristen Tom Morello (från banden Rage Against The
Machine och Audioslave) passar tyvärr in lika bra som en boll är
fyrkantig. The Ghost Of Tom Joad i en brötig och lätt stelbent version
skiljer sig rejält från det lågmält gripande originalet från 1995. Och
om Springsteen inte släppt politiken helt är
High Hopes mer av en (relativt) sorglös klackspark, i alla fall
musikaliskt, än han tillåtit sig vara på länge.
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
Etiketter: musik
upplagd av Ola Claesson
00:05:00
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida