tisdag, december 17, 2013

Sven-Ingvars bjöd på klassiker

Plats: Konserthuset.
Tid: Söndagen den 15 december.
Längd: 110 minuter.
Publik: Så gott som fullt.
Bäst: Antalet klassiker är onekligen imponerande.
Saknade mest: Borde de inte hunnit med Någon Att Hålla I Hand?

Sven-Ingvars bildades 1956. Då var Sven-Erik Magnusson 14 år. Nu är han lite äldre och enda kvarvarande originalmedlemmen. Oavsett hur vindarna blåst har bandet funnits där. På sextiotalet när alla andra svenska popband sjöng på engelska och ville vara The Beatles sjöng Magnusson på värmländska och bandet hade jättehits med låtar som Säg Inte Nej Säg Kanske, Vid Din Sida, Börja Om Från Början, Min Gitarr, Fröken Fräken, Te Dans Mä Karlstatösera och Ett Litet Rött Paket. Samtliga framförs men lika många saknas.
I slutet av åttiotalet blev sextiotalet trendigt igen och Sven-Ingvars fick status som kultband. De har sedan dess fått specialskrivna låtar av bland andra Py Bäckman, Staffan Hellstrand, Plura Jonsson och Nisse Hellberg. Peter LeMarcs Hus Till Salu och Per Gessles Nio Liv spelas. Niklas Strömstedts Byns Enda Blondin får vi konstigt nog inte höra. Nils Annerssas Vise framförs på så bred värmländska att det bitvis är svårt att urskilja texten, men det är ändå en av konsertens höjdpunkter.
Showen är välregisserad med snyggt ljus, ibland kanske lite väl uppstyrd. Mellanpratet, där vi får veta hur allt började med klarinett och fortsatte med gitarr, blir ibland närmast innantilläsning. Detta balanseras av att Magnusson fortfarande besitter en pojkaktig charm och att han uppenbarligen tycker det är kul att sjunga de här i vissa fall minst sagt sönderspelade låtarna. Och han har kvar några Elvisrörelser i benen. Det är lika uppenbart att publiken har kul, även om allsången inledningsvis är lite söndagsblyg.
Till konserthuset kommer bandet med en föreställning kallad Musikhistoria, Gustaf Fröding & rock´n´roll. Fröding, ja. Borlängebandet Mando Diao släppte 2012 en skiva där de tonsatt Frödings (1860-1911) dikter. I en tid när det inte längre går att sälja skivor har den sålt trippel platina. Sven-Ingvars hade samma idé redan 1971 och att de återupplivar den just nu är inte en slump. Vi får veta att idén föddes efter att deras film Under Ditt Parasoll floppat och deras revisor förklarade att de behövde tjäna pengar. För er kalenderbitare: tre av skivans låtar tog sig in på Svensktoppen. Det Var Dans Bort I Vägen, En Litten Lôt Om Vår´n och E´ Fin Vise. För yngre bör det påpekas att Fröding inte hade dyslexi, men han var stolt över sin värmländska dialekt. Den först och sistnämnda inleder konserten.
2013 är Sven-Ingvars ett sexmannaband och av den kalibern att de kan fylla en konsert med klassiker - och gör det nästan. Två Mörka Ögon, från deras dansbandsår, framförs i en fin akustisk version av far och son Magnusson. Som extranummer får vi rockiga versioner av Börja Om Från Början, Jag Ringer På Fredag och Torparrock som slutar med allsång och utdraget förvridet gitarrljud. Magnusson avslutar kvällen med att hälsa att vi ska leva livet leende. 

Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.

Etiketter: ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida