Stina Künstlicher ger mersmak live

När skabandet The Liptones ställde in får Växjöbördiga, men nu Malmöbaserade, och påtänkta uppvärmare Stina Künstlicher rädda kvällen med sin lågmälda popmusik som har rötter i båda visa och något mer svängigt. Hon är på plats med sitt fyramannaband i egenskap av skivaktuell med sin debut-EP Standard I En Limousine, producerad av likaledes Växjöfödde Rasmus Snögren. Kan den där titeln förresten ha något med Paul Simon-låten Stranded In A Limousine att göra? Med tanke på att hon gör en utmärkt svensk version av hans låt Duncan är nog inte referensen en slump. Mest känd är hon annars som tolkare av Joe Hills (Joseph Hillström) visor. Hill föddes i Sverige 1879 och flyttade till USA där han blev aktiv i fackföreningsrörelsen. Han avrättades efter att ha dömts för mord i en rättegång som brukar kallas "diskutabel". Som diktare och sångare är han betydligt mer känd i USA än i Sverige, men det är definitivt inget Künstlicher kan lastas för. Hon har tidigare framfört hans material på bland annat just Kafe De Luxe.

Hennes egen musik är ett möte mellan gediget låthantverk med rötter i berättande vistradition som möter stillsamt sväng som gör att fötterna trampar takten. Den här sortens visiga pop var stor på sjuttiotalet, men nu finns det en lucka att fylla. Texterna har en skruvad svart humor som gör att man lyssnar. De klär på ett effektivt sätt av - förvisso välmenande - politiska korrektheter och roar samtidigt. Och textrader som "man får inte glömma bort att le ibland" ger också musiken hjärta. Rösten kammar inte medhårs, är lite avig och kommer från samma håll som texterna. Cornelis Vreeswijk hade kunnat le igenkännande, inte minst åt att det ofta tycks vara några stavelser för mycket som vill in i varje rad. Uttrycket påminner också om Säkert!, men mindre spattigt. De egna och ordrika texterna och förmågan att betona alla stavelser i alla ord är densamma. Vi får förresten veta att låten Kaptenen heter så för att det blev fel på omslaget.

Det känns som lite släktfest längst fram vid scenen, och det är synd att Künstlicher bara har en EP i ryggen. Fyra av kvällens sju låtar hämtas därifrån och två av de övriga från en kanske framtida skiva. Med lite mer rutin och låtar kan det bli något. Skriver man en låt som heter Anstalt Sista Anhalt har man bevisligen talang att bygga på.

Läs mer om liknande:

Paul Simons So Beautiful Or So What är fnfin pop

Säkert! kallar sig Hello Saferide på engelska

Svenska pianisten Jan Johansson spelade med Cornelis Vreeswijk

Esbjörn Hazelius har också ena foten i visan

Gillian Welch berättar också historier