tisdag, augusti 30, 2011

Patti Smiths väg till Polarpriset

Ghost Dance var första låten jag hörde med Patricia Lee Smith. Denna seans lät inspelad i en mörk studio upplyst endast av ett fåtal ljus. Rösten lät som den levt och visste. En röst som inte försökte, som inte möttes halvvägs. Som även viskandes blir musikens naturliga centrum. Kören mässade we shall live again.

Smith föddes i Chicago 1946, men växte upp i New Jersey i skuggan av den stora staden på andra sidan Hudsonfloden. Hennes arbetarklassföräldrar tillhörde Jehovas Vittnen. Patti och hennes tre yngre syskon fick en religiös uppfostran innan hon lämnade kyrkan som tonåring. Sedan dess har hon återfunnit sin tro, men debutalbumet Horses (1975) inleds med en av de hårdaste textrader rockhistorien har att erbjuda: Jesus died for somebody´s sins, but not mine. Skivan har länge följts av epitet som klassiskt och stilbildande. Band som R.E.M. och U2 tillhör dess lärjungar.

Inspirerad av franska poeten Arthur Rimbaud (1854-1891) och Bob Dylan började Smith skriva dikter och flyttade till New York 1967. Hon mötte konstnären Robert Mapplethorpe som skulle komma att göra många av hennes skivomslag. Paret bodde en period på klassiska bohemtillhållet Chelsea Hotell. Vänskapen överlevde förhållandet. Det är deras relation med rätta hyllade självbiografin Just Kids (2010) handlar om. Den slutar där många biografier börjar, när genombrottet närmar sig.

Under första halvan av sjuttiotalet började en scen växa fram kring rockklubben CBGB på Manhattan. Musiken kallades punk, Ramones och Blondie kan också nämnas. Tillsammans med Lenny Kaye, som fortfarande är med i Smiths band, började hon sätta musik till sina dikter. 1974 släpptes första singeln, en version av Hey Joe. Mer intressant är baksidan Piss Factory som handlar om fabriken i New Jersey där hon arbetade som sextonåring och fick lära sig att inte drömma, utan istället vara tacksam över att ha ett jobb. Och om hur religionen kontrollerar folk, samtidigt som den ger en känsla av trygghet. Hon ville vidare.

Fram till 1979 släppte Smith fyra skivor, varav Easter från 1978 blev den kommersiellt mest framgångsrika. Via en gemensam medarbetare erbjöd Bruce Springsteen halvfärdiga Because The Night, som blev en stor hit och något av hennes signaturmelodi. Smith har sagt att hon "fyllde i luckorna" i texten en kväll när hon väntade på att pojkvännen och musikern Fred "Sonic" Smith skulle ringa. Det gjorde han bevisligen till slut. De gifte sig 1980 och mellan 1982-96 var hon hemmamamma åt parets barn Jackson och Jesse och släppte bara en skiva, helt skriven tillsammans med Fred. Dream Of Life (1988) innehåller People Have The Power som fått klassikerstatus och förekommit i en rad politiska sammanhang. Om det var livet som fick henne att lämna strålkastarljuset var det döden som fick henne att återvända. I slutet av 1994 förlorade Smith inom en månad både sin make och bror. Robert Mapplethorpe hade gått bort några år tidigare. Sorgen ledde till förvånansvärt optimistiska Gone Again (1996). Sedan dess har det blivit fyra album till.

I intervjuer ger Patti intryck av att vara varm, lite blyg och ödmjuk, men också djupt passionerad. Om man sett henne på scen vet man att blicken bränns rejält. Hon har med förvåning och genuin glädje i rösten pratat om hur ung hennes publik är och att folk numera kommer fram och pratar om Just Kids snarare än om Horses. En karriär nästan utan hits ger också frihet att hålla sig borta från nostalgi. Musiken har alltid levt i ett pågående nu, den har aldrig fått sina kanter slipade och är lika yxig, personlig och omfamnande idag som då. Hon bröt mot de nya regler som punken utvecklade, valde att bli hemmamamma och är var stolt och ärad över att tilldelas det onekligen opunkiga Polarpriset igår. När hon idag ger konsert på Stockholms konserthus medverkar båda hennes barn på scenen.

Patti Smith skriver nu en fortsättning på Just Kids, eftersom "alla undrar vad som hände sen", ska göra filmmanus av samma bok och nästa år planerar hon släppa sitt första album med egna låtar på åtta år. God fortsättning. Och grattis.

Läs mer om Patti Smith och några av de andra som nämns ovan:

Patti Smith får Polarpriset


Dokumentären Dream Of Life följer Patti Smith både till vardag och fest

Just Kids är en gripande och vacker självbiografi

Punk för nybörjare - läs om bl a Horses

Boken Please Kill Me handlar om platsen och tiden för Patti Smiths genombrott

Är det sant att Patti Smith planerar tre nya böcker?


Bob Dylan är en stor förebild, kanske en nybörjarkurs?


Bruce Springsteen för nybörjare

Neil Youngs aviga taggighet känns också nära till hands när man pratar Patti Smith

Patti Smith var 14 när sextiotalet började - en nybörjarkurs till!


Patti Smith medverkar på en blandskiva


Punkens enkelhet finns även i countrymusik

Patti Smith har gjort en cover på The Beatles låt Within You Without You


Och på en låt av Paul Simon, som är aktuell med So Beautiful Or So What

Konsertrecension i SvD

Konsertrecension i DN

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.

Etiketter: ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida