Fula Fula Ord: Ane Brun tar rejält kliv med It All Starts With One

Hur mycket tänker du på trummorna när du lyssnar på musik? Instrumentet har ofta en undanskymd tillvaro i popmusik. Inte minst i kategorin lågmäld trubadurpop, där det inte varit brist på utövare de senaste åren och har varit lätt att försvinna i mängden. Både för trummor och artist. Möjligtvis har Ane Brun drabbats av det. Inte för att hon varit dålig tidigare, gör man duett med kanadensaren Ron Sexsmith är man en favorit i min värld. Men hon har heller inte gått hela vägen förrän nu. Hennes sjätte skiva tar ett rejält kliv framåt och har arrangemang som gör rösten rättvisa. Det är inte mycket försynt grubblande bland fallna löv här. Do You Remember har tunga rytminstrument som utgör uppskattningsvis 83 procent av ljudbilden. Duon First Aid Kits spöklika körsång passar stämningen perfekt. Spela den högt och sveps med av infernot.

Till Worship, en duett med José Gonzáles, har Joakim Mildner gjort ett av årets snyggaste stråkarrangemang. Bruns sång är fri och uttrycksfull på samma sätt som Kate Bush och Regina Spektor, utan att hon nödvändigtvis påminner om dem i ton. Hon har den sortens röst där man egentligen inte behöver lyssna på vad hon sjunger, man kan med lika stor utdelning njuta av frasering och tonglidningar. Balladen The Light From One gör mycket av lite. Men bäst är låtarna med högre puls. Skivan är en så stark upplevelse att man inte ens nödvändigtvis tänker på att ett självklart instrument som bas nästan helt saknas. Producenten Tobias Fröberg och Ane förtjänar en applåd. De har tagit ett steg ut från den stora massan. Musik måste inte byggas av glädje, men kreativ glädje är viktigt. Och det finns här.