Fula Fula Ord: Anna Funders bok om Stasi ger mig kalla kårar

Stasiland

I mitten av nittiotalet studerade den australiensiska journalisten Anna Funder i Berlin och efter hand som hon lärde känna folk insåg hon hur stort inflytande den hemliga statliga polisen Stasi hade, hur mycket den påverkade folks liv och bidrog till ständigt närvarande paranoia och plötsliga försvinnanden.

Hon insåg att hon behövde berätta om hur Stasi påverkade Östtyskland och dess invånare och rollen dess närvarande spelade i vardagslivet. I inledningen av boken Stasiland beskriver hon den rädsla många människor kände, även om de inte hade någon anledning. Organisationens motto och riktlinje var partiets sköld och svärd. Man fällde hellre än friade och regeringen behövde inte betala för konsekvensera. Stasi hade ca 68 000 anställda, som mest 91 000 under 1989, i ett land med 17 000 000 invånare. Det har beräknats att ca 500,000 civila östtyska medborgare jobbade som informatörer åt Stasi. Många som greps valde att återvända hem under Stasis regi - dvs att de tvingades bli informatörer - hellre än att hamna i fängelse. Sedan murens fall 1989 har arkivet varit öppet för allmänheten och senare forskning visar att uppskattningsvis var sjätte eller sjunde invånare i landet någon gång, mer eller mindre frivilligt, lämnade information till Stasi.

De anställda agenterna uppskattas till en per 166 invånare. Det är en stadsapparat som i omfång får både Gestapo (en per 2000 invånare) och KGB (en per 583 invånare) att framstå som blygsamma.

När jag läser historieböcker brukar jag kunna skydda mig med att det var längesedan eller långt bort. Men Östtyskland är 21 år tillbaka i tiden. En av mina bästa vänner växte upp i det delade Berlin och flyttade till Sverige några år efter murens fall. Huvuddelen av boken utspelar sig i just Berlin, en stad jag 2009 flög till från min hemstad på mindre än 90 minuter. Jag besökte Stasis huvudkontor i stadsdelen Lichtenberg och hade inte velat sova en natt i arresten. Inte ens nu.

Funder pratar med folk som drabbats av Stasi och förlorade släktingar. Man får en inblick i hur en totalitär stat fungerar. När hon börjar intervjua före detta anställda blir det riktigt otäckt. De forna agenterna ges anonymitet och kan delas in i två kategorier. De som inser vad de gjort och med blandad framgång försöker leva med sin skuld, och de som inte tycker att de gjorde något fel och pratar om den gamla goda tiden. Då blir det ännu mer otäckt.

Stasiland kom 2003 och var den bästa boken jag läste förra året.