Tom Waits snart aktuell med liveskiva

Tom Waits tillhör den där skaran artister som det ibland är roligare att prata och läsa om än att lyssna på, men när han är som bäst är han riktigt bra. Sedan debutskivan Closing Time 1973 har han gjort sammanlagt 20 skivor, två av dem har varit live. Nu kommer en tredje. Bra jobbat för någon som tycks ha kronisk turnéskräck.

Den första var Nighthawks At The Diner som kom 1975. Där spelar Waits den lite stereotypa ensamma grubblaren som sitter vid sitt piano med ett whiskyglas och bönar och ber om kärlek. Bl a hulkar han ur sig raden I´m so horny I could screw the crack of dawn. Nästa fas/karaktär var den som inleddes med Swordfishtrombones (?) 1983 och är en av hans bästa skivor. Den andra fasen av Toms resa fångades på liveskivan Big Time 1988. Om hans första grubblande-trubadur-noir-inkarnation kunde vara lite klichéartad var Big Time-eran något helt annat och helt eget. Inte lika genomgående melodisk, inte lika lättlyssnad, inte lika tillgjort poserande. Det finns inga dåliga väder, bara konstiga trumpetljud. Här lyckas han blanda de mest kakafoniska oljud med de allra vackraste melodier. Ibland i samma låt. Den här fasen togs - enligt mig - lite för långt på de två följande skivorna.

1999 hade Waits inte gjort någon ny skiva på sex år och istället valt att fokusera på filmroller och familjeliv. Kanske tyckte han också att han tagit det hela för långt. Men när Mule Variations släpptes under milleniets sista år inleddes ännu en fas och föddes ännu en karaktär. Skivan blev lika oväntat som välförtjänt en stor kommersiell framgång. Tom Waits hade finslipat sin karaktär, hade återvänt till en sorts muterad blues och låtit den umgås med gospel och kabaré. Samtidigt finns här några av de vackraste ballader du hört, eller kanske inte hört.

Jag återvänder till ordet karaktär för att det uppenbarligen finns ett ganska stort gap mellan Tom Waits och Tom Waits. Han sitter egentligen inte, likt en galen vetenskapsman i ett torn och spelar orgel för fladdermössen, men det är onekligen en underhållande myt han skapat runt sig själv. Det är dessutom så hans musik låter. Det är - oftast inte - socialrealism han ägnar sig åt. Att han sedan är gift sedan trettio år och helst av allt verkar vilja vara hemma med familjen har inte med hans musik att göra. Och det är okej för mig.

Den 24 november får alltså även denna era en egen liveskiva. Glitter And Doom Live spelades in under förra årets turné. Hans senaste studioskiva är 2006 års Orphans, en trippel-CD med 56 låtar, varav 30 var nya inspelningar. Om ni inte hört Tom Waits musik innan beskriver han nya skivan så här:

A lot of applause, followed by a song, and after the song there's more applause, and then there's a song. And it goes like that all the way through.

Tom Waits är även aktuell med en roll i Terry Gilliams nya film The Imaginarium Of Doctor Parnassus, mest omtalad som Heath Ledgers sista film, som får svensk premiär 4 december.

Läs om skivan i SvD.

Ladda ner låtar från skivan gratis och lagligt på Tom Waits hemsida.

Se en presskonferens Tom Waits gjorde inför turnén.

Läs mer om Tom Waits skådespelarkarriär, bl a i filmer av Jim Jarmusch.

Läs om Tom Waits förra skivbolag Asylum.

Läs om inte mindre en ett, två och tre blandband där han också medverkar.

Läs om Neil Youngs kommande liveskiva.