Konsertrecension: John Holm

 

John Holm

Alvesta folkets hus

Publik: Ett nittiotal.

Bäst: Låtarna, rösten och bandet.

Sämst: Nej, inte ikväll. 

Betyg: 4

John Holm har blivit en kultfigur i svensk musikhistoria. Förmodligen högst motvilligt. Nästa år fyller klassiska debutalbumet ”Sordin” femtio år. Han gjorde en turné 1975. Dök plötsligt upp på Säljerydfestivalen 2015. Och nu är det turnépremiär i Alvesta.

Han kommer till Folkets hus med ett femmannaband, bland dem munspelande sonen Axel och ett föredömligt litet trumset. Det blir mest gamla låtar: Holms senaste skiva, den femte i ordning, kom 1999.

Men, och det är ett viktigt men, det blir några outgivna, kanske nya, låtar också. Det blir en musikaliskt varierad kväll som skydd mot höstrusket. Publiken, de flesta i Holms ålder, möts inledningsvis av oväntat fet bluesrock där bandet tycks ge styrka till Holm. Han sjunger med mer pondus än på länge, kanske någonsin.

”Får man leva för det” höjer intensiteten och sänker tempot. Vi får minnen om Ulf Lundell och Roffe Wikström, som spelade med Holm. Om uteställen där det inte fanns musik, bara raggning och vin. Det här leder till ”Vid ett fönsterbord mot parken”, som blir en av kvällens höjdpunkter. 

Det vore lätt och tacksamt att rabbla låtar. Men Holm och hans band förtjänar bättre. Han är koncentrerad, stämmer gitarren. Blundar lätt framåtlutad mot mikrofonen när han sjunger, verkar avslappnad och på bra humör. Ler. Kanske för att han känner sig trygg i det utmärkta bandets famn och med sin son vid sin sida. Vi får till och med en liten historia om barréackordens status i Stockholm.

”Din bäste vän” blir Neil Young & Crazy Horse en avslappnad dag. ”Den öde stranden” svänger på ett sätt den inte gör på skiva. ”Ett enskilt rum på Sabbatsberg” är fortfarande en av de mest kompromisslösa singlarna Sverige hört.

Det svänger, gungar och rockar. Tre ord den delvis visbaserade Holms musik inte ofta associeras med. Vore synd att inte spela in skiva med det här gänget som uppenbarligen förstår och älskar musiken.

Våras det rent av igen för John Holm, 73 år ung? I så fall inte en dag för tidigt. Mer, tack!  

Läs mer om liknande:

John Holm på Säljerydsfestialen

Konsertrecension: John Holm i Urshult

Skivrecension: Neil Young & Crazy Horse - "Psychedelic pill" 

Konsertrecension: Träd, Gräs & Stenar 

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.