Fula Fula Ord: Neil Young & Crazy Horse: Psychedelic Pill

NEIL YOUNG & CRAZY HORSE
Psychedelic Pill
(Reprise/Warner)
Betyg: 4/5

Det finns tajtare band än Crazy Horse. Och det finns förmodligen otajtare band än Crazy Horse. Men inget som är lika tajt och otajt samtidigt. Många har försökt, men alla andra tycks lära sig spela förr eller senare. Crazy Horse lyckas ofta låta som om det är första gången de träffas. Antingen gillar man stilen eller inte. Samma sak med Youngs sång.

Men när första låten Driftin´ Back tar slut efter närmare 27 minuter är det svårt att inte le. Nio låtar på nittio minuter och bland annat tre av de fyra längsta låtarna de gjort.

Möjligtvis bygger skivan på att man redan har ett nära förhållande med Crazy Horse, att man härdats via en liveskiva eller två. De tre långa låtarna klockar tillsammans in på nästan en timme. Sedan finns det trettio minuter speltid till för de andra sex låtarna att mysa på. Med andra ord inget för nybörjaren.

Psychedelic Pill är den första skivan Young har gjort med nya låtar och hela Crazy Horse närvarande sedan Broken Arrow som kom 1996. På Greendale 2003 var gitarristen Frank “Poncho” Sampedro inte närvarande. De hade enats om att det var en skiva för en gitarrist. Tidigare i år möttes alla fyra för Americana, som bestod av gammal folkmusik. Även om Americana var bra så var den nog ärligt talat inte riktigt så bra som jag hoppats. Men det var upplyftande att de spela ihop igen. Nu, på den här dubbel-CDn och trippel-LPn, är de tillbaka på riktigt.

Neil Young har alltid varit ojämn och blandat mästerverk med magplask. Det här är kanske inget mästerverk, men det är onekligen en av de där Youngskivorna man behöver hemma i hyllan och/eller på hårddisken och/eller i streamen. Sortera tillsammans med Ragged Glory och Sleeps With Angels.

Lyssna på: Ramada Inn, For The Love Of Man och Walk Like A Giant.

Imorgon ska vi titta närmare på Neil Youngs rykande färska självbiografi Fredsförklaring, i original Waging Heavy Peace.