Reportage: Tyrolens Progg- & Visfestival
Tredje upplagan av Tyrolens Progg- & Visfest gick av
stapeln under lördagen och med 17 grader och regn, i alla fall till och från,
har den svenska sommaren äntligen anlänt. Programmet började redan vid 16 och höll
sedan på till andra sidan midnatt. Med rejäla kläder och gummistövlar gick det
alltså utmärkt att göra en helkväll av festen.
Med åtta artister, en musikföreställning och en DJ går det
inte att klaga på bredden. Dessutom utlovas en överraskning på programmet vid
02, för er som håller er vakna hela sträckan. Musiken går från visa, folkmusik
och jazz till psykedelisk och bluesig rock. Artisterna har också bredden från
relativa nykomlingen Maja Johansson till Contact som gör sin första turné sedan
1972. Och Merit Hemmingson spelade pianojazz redan på femtiotalet.
Om musiken inte påverkas av regnet så drabbas folklivet. De
flesta håller sig under tak. Inga picknickfiltar, inga solglasögon. Heder åt de
tappra i husvagn som parkerat utanför Tyrolens grindar, ännu mer åt de i tält
för ja, sådana finns också.
Vid 18 spelade Contact. Med originalmedlemmarna Ted Ström
och Lorne De Wolfe i spetsen är detta alltså bandets första turne på nästan
femtio år. Sug på den. De har förvisso gjort lite ströspelningar under årens
gång, men ändå. Mest kända är de nog för albumet Hon Kom Över Mon från 1971,
där de samarbetade med folkmusiktrion Skäggmanslaget och skapade en nu
kultförklarad skiva. Någon i publiken halvviskar till en vän att de har blivit
äldre. Sedan förra turnén 1972? Ja, förmodligen. Men blandningen av rock, jazz,
folkmusik och kabare är lika egen nu som då. Och texterna verkar fortfarande
lika aktuella. Antingen var Contact före sin tid eller så är nuet efter sin
tid.
Nästa stopp på programmet är den onekligen något yngre Maja
Johansson. Hon har släppt två ep:s, kallade EP 1 och, håll i hatten, EP 2.
Musiken är långsam, porlande, fjäderlätt och blytung. Ibland samtidigt. Hon
backas bara av trummor och bas. Ingen spelar en enda ton i onödan. Ljudbilden
blir uppfriskande som en vindpust en kvav dag. Texterna skildrar vardagen, ett
ämne så svårt som något, på ett sätt som lyckas vara originellt. Johanssons
röst är ett av instrumenten. Hennes framtid väntar otåligt på att börja, om den
inte redan gjort det.
Med tanke på festivalens namn och åldern på några av
artisterna är det lätt att tro att den röda tråden för kvällen skulle vara att
det var bättre förr, men så är det alltså inte. På Tyrolen är det allt som
oftast bäst just nu, oavsett väder. Men glöm inte extrastrumpor.
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida