Fula Fula Ord: Konsertrecension: Among Lynx

Among Lynx, Kulturkällaren, Alvesta, 8 april

Det finns så många artister som är noga med att det ska vara på riktigt, som är noga med att det ska vara på stort allvar. Så redan där har Uppsalabördiga Among Lynx vunnit halva slaget. De spelar nämligen med en stor dos oförfalskad glädje när de framför sin blandning av rock, folk, soul, blues och country. Även en måndag i Alvesta. Stilpoäng också för att de använder ståbas (som är ett väldigt vackert instrument) och för att de har en medlem som bara spelar munspel. De är alltså inte en gitarrist som ibland spelar lite munspel. Munspelet finns där hela tiden och har en lika viktig del i ljudbilden som de andra instrumenten. Fyller eventuellt den rollen en orgel skulle kunna ha.

Att de gör ett så samspelat intryck är ännu mer imponerande med tanke på att de under de senaste spelningarna, besöket i Alvesta är ett av stoppen under en miniturné i Småland som Musik I Syd arrangerar, har en vikarie på sång. Att Anna Svensson Rova, till vardags i Lowbird Highbird, inte är ordinarie går inte att ana sig till. Och dessutom – så sent som i fredags släpptes nya singeln Shameless som försmak inför nya albumet. Den framförs i Alvesta och tillhör spelningens höjdpunkter, även om det inte är direkt brist på sådana. Det händer mycket kring Among Lynx. Inte minst i de egenskrivna låtarna som håller hög klass.

Tillsammans behärskar medlemmarna (Moa Brandt gitarr, Eva-Mi Ringqvist ordinarie sång, Elin Öberg munspel, Tove Brandt ståbas och Lina Anderberg trummor) både det lössläppta och det återhållsamma. Stämsången är både finstämd och i kategorin alla-skriker-lite-högre-än-alla-andra-på-samma-gång. Det vore fel att lyfta fram enskilda insatser, för de är ett band som spelar tillsammans, som ett kollektiv, men alla står i centrum någon gång under konserten. Among Lynx är en nåd att stilla be om. Även, som sagt, en måndag i Alvesta.

Läs mer om liknande:

Konsertrecension: Baskery