Konsertrecension: Jojje Wadenius

Jojje Wadenius: visor för barn
 

Plats: Restaurang PM. 

Publik: Ett femtiotal barn i alla åldrar. 

Bäst: En timme ren kärlek. 

Sämst: Att inte alla konserten innehåller Jojje. 

Betyg: 4

Legendarisk är ett missbrukat ord, inte minst av musikskribenter. Men Jojje Wadenius är onekligen en av våra legendariska artister, oavsett vad han själv tycker om titeln. Tror hellre han låter musiken tala för sig själv. Han verkar vara den ödmjuka sorten. I år är det femtio år sedan barnskivan Goda goda släpptes och med anledning av detta fyllde Jojje PM med musikglädje.

18-20 oktober firade Växjö & Alvesta Jazzdagar, en utveckling av PM:s jazzfestival. Under fredagen spelade Jojje med Cleobandet i Braås, lördagen bjöd Johan Gradens Olägenheter i Alvesta och söndagen konserter på PM med Jakob Möllerström Trio samt Almaz Yebio Twist n Shout.

Men tillbaka till Jojje. En kort lista över artister han spelat med: Cornelis Vreeswijk, Siv Malmkvist, Monica Zetterlund, Kent, Roberta Flack, Aretha Franklin, Diana Ross, Steely Dan, Dr John, James Brown, Robert Plant och Simon & Garfunkel. Och medlem i Made In Sweden och Blood, Sweat & Tears. Och han var med i Saturday Night Live och deras husband. Och med Pugh. Så sent som i onsdags firade de på Cirkus i Stockholm att Pughs debut Ja, Dä Ä Dä också fyller femtio.

Trots allt detta är han förmodligen , i alla fall i Sverige, mest känd för barnskivan Goda Goda med texter av Barbro Lindgren. Barn i alla åldrar har älskat den i femtio år. Kanske för att den innehåller en musikalitet som gör att även vuxna barn kan lyssna.

Om skivan spelades in med ett väldigt funky band är Jojje ibland nästan lika svängig på egen hand. Det sitter, som sagt, i fingrarna. Han beskriver Ägget som en Giant Steps för barn. Och ja, det finns onekligen märkliga ackord , tempon och taktbyten i båda. Kanske blir John Coltrane nästa dagisfavorit.

Det blir Jag Är Det Fulaste Som Finns (om någon som har en miljon fräknar och ser ut som en get) och Kalles Klätterträd. Det blir också visor från Jojjes andra barnskivor, bland annat Zzoppa som han gjorde med Kenneth Gärdestad. Då får publiken agera grodkör. 

Trots alla han spelat med är det uppenbart att han älskar att spela och möta publiken även en lördagseftermiddag strax efter lunch i ett så här avslappnat och nertonat sammanhang. Det kanske är det vackraste med konserten, att han fortfarande är så hopplöst förälskad i låtarna och spelandet.

Och de stora, lite mer gråhåriga barnen i publiken, har lika kul som de små. Tre generationer barn är på plats. Allsången i Mitt Lilla Barn är ett minne att värma sig med när vintern närmar sig. Jojje förtjänar all kärlek han möts av.

Läs mer om liknande: 

Skivrecension: Jojje Wadenius & Trio - Psalmer 

Svensk jazz för nybörjare

Konsertrecension: Pugh

Paul Simons So Beautiful Or So What är finfin pop

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.