Skivrecension: Anna Ternheim - All The Way To Rio
Den stora överraskningen är att All The Way To Rio kommer mindre än två år efter For The Young. Anna Ternheim är inte känd för att jobba snabbt. Hon väntar på inspirationen - på rätt låtar - och har i intervjuer berättat att hon ofta trott att det är slut nu, att det är dags att göra något annat. Skaffa det som i brist på bättre ord kan kallas "ett riktigt jobb". Men så kommer låtarna.
Om de båda föregångarna The Night Visitor och For The Young varit lågmälda och haft en genomgående atmosfär känns All The Way To Rio mer som en samling låtar, om än med hennes sedvanliga melankoli och melodispråk. Och inget fel med det. Skivan är också föredömligt kort. Åtta låtar på 35 minuter. Det ger poäng. Antalet skivor som är två låtar för korta är betydligt fler än de som håller på för länge.
Låtarna har förresten legat på Ternheims dator i en handfull år utan att hon fick alla bitarna att falla på plats, trots att hon åkte till just Rio för att se om det fanns några låtar att hitta där. Det var först när hon fick se bilder av fotokonstnären Jacob Felländer det lossnade. Bilderna föreställde bergsmassiv. Om det nu förklarar något.
Läs mer om liknande:
Skivrecension: For The Young
Konsertrecension: Anna Ternheim
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida