Skivrecension: Bon Iver - 22, A Million

Bon Iver
22, A Million
(JAGJAGUWAR/Playground)
Betyg: 4

Efter de stora framgångarna med debuten For Emma, Forever Ago (akustisk trubadur med skägg) och uppföljaren Bon Iver (åttiotalsost med skägg) upplevde Justin Vernon att framgången kostade mer än den smakade. Han gick igenom en depression och led av panikattacker. Han fick vad som på modern svenska kallas psykbryt. Det har gått fem år sedan hans andra skiva och många av oss hade nog trott att det blev den sista. Han verkade nöjd med att röra sig bakom kulisserna - skriva, producera och samarbeta med andra artister - snarare än att själv stå i rampljuset.

Men så plötsligt är han tillbaka med en skiva bestående av tio spår som inte går att uttala titlarna på ens om man försöker. Försök skrika efter 715 - Cr Ks på en konsert, om du vill. Skivans musikaliska inriktning med syntar, märkliga rytmer och bitvis autotunade sång kan förvisso anses märklig, men är samtidigt den logiska utveckling efter de två första skivorna. Det finns en röd tråd. Av vissa har 22, A Million avfärdats som pretentiös dynga, men för oss som förälskat oss i hans röst - manipulerad eller inte - och intressanta ljudvärld är det ett givande återseende. Inte minst i hörlurar nu när höstmörkret kryper allt närmare allt tidigare. Bon Iver har gjort sin Low, McCartney II eller Kid A. En skiva som kanske går att kalla märklig, som kräver lite tålamod, men som belönar den som har öron och hjärta öppna. Som inser att det som händer i marginalen kan vara minst lika intressant som Allsång På Skansen.

Och avslutande 10 00000 Million är en vacker liten gospel som gör att jag trycker på repeat.

Läs mer om liknande:

Skivrecension: Paul McCartney - McCartney II

Radiohead för nybörjare

David Bowie för nybörjare

Bon Iver släpper EP