Hej då, Olle Ljungström

Jag upptäckte Olle Ljungström på allvar med skivan Det Stora Kalaset som, inser jag, hunnit bli arton år gammal. Jag fastnade, som många andra, för hans vassa texter och formuleringar som det gick att applicera på sitt eget liv, i alla fall några av dem. Han kunde vara romantisk, hudlös och ironisk. Ibland kanske allt samtidigt. Ibland var det svårt att avgöra vilket. Och "jag kan luras till mycket, men det är inte här jag bor" vet jag inte vad det ska betyda, men jag ler varje gång jag lyssnar. Det Stora Kalaset innehåller bland annat Jag Och Min Far, en gripande låt om hur Olle begravt sin far. Den låter väldigt personlig, men pappan levde när låten skrevs. Skivan gjordes i nära samarbete med Heinz Liljedahl, vars strukturer och känsla för arrangemang ramade in många av Olles bästa låtar på ett snyggt sätt.

Textraden "En vanlig dag på heroin, det räcker för mig" från Jag Spelar Vanlig har fått mycket uppmärksamhet. Vi tyckte den var smart och rolig, men kanske kom den närmare sanningen än Jag Och Min Far. Då var det enklare att relatera till Kaffe Och En Cigarett, trots att jag varken röker eller dricker kaffe. Vi är många som suttit framför tv och planerat hur vi kan rädda världen, ta över hela skiten. Sedan istället valt att helt enkelt zappa vidare och sjunka ännu längre ner under filten.

De senaste - sista, ska det vara, fan också - femton åren gjorde Olle bara tre skivor. Han var inte den som hade stora hits och hans liveframträdanden var alldeles för mycket bananskal och beroende av dagsform för att locka picknickfamiljer. Men oss han träffade träffade han rejält. Han var någon som fanns där jobbiga dagar. På hans texter förstod vi att han visste hur det kändes att ha dagar när man inte orkar stiga upp eller gå utanför dörren. Det var inte en slump att han döpte en skiva till Världens Räddaste Man. De ändlöst soliga sommardagarna var kanske få i hans låtar, men han gjorde humor av och gav klangbotten till en tråkig tisdag i november. Och såg samtidigt storheten i det lilla. I Vatten, Sol Och Ängar är det svårt att veta om han hyllar eller driver med förmågan att koppla bort ondskan i världen och gå och fiska istället. Han var, i brist på bättre ord, en poet. Med humor dessutom, till skillnad från många andra så kallade - ursäkta det hemska begreppet - "svenska rockpoeter".

Nu är han borta, åt helvete för ung. Länge levde han, tills diabetes och en stroke sa ifrån, dag för dag. Femårsplaner var inte hans idé. "Vissa saker kostar mycket mer än han tror", sjöng han i Jag Spelar Vanlig. Kanske var det den kostnaden som kom ikapp. Jag vet inte, och har kanske inte med det att göra heller. Men jag vet att hans musik har följt mig, att textcitat dyker upp med jämna mellanrum och att det nu kommer hugga lite mer i hjärtat att lyssna på Nåt För Dom Som Väntar. Tack för allt, Olle.

Läs mer om liknande:

Nåt för alla oss som väntar på Olle

Vad gör Olle Ljungström idag?

Konsertrecension: Darin

David Bowie för nybörjare