Konsertrecension: Rolf Wikström

Rolf Wikström 
Tid: Fredagen den fjärde mars. 
Plats: Folkets hus, Alvesta. 
Längd: 50 minuter (första halvan). 
Publik: Ett sextiotal.
Bäst: Längtan, ge dig av.

Kanske är Rolf Wikström den som personifierar blues på svenska för den breda massan. Och kanske har han nått så långt genom att inte bara spela blues. Han har också lyssnat på, bland mycket annat, Hank Williams – som via en bok lärde honom spela gitarr, den första egna köpt 1963 när han var fjorton år. Han har tolkat Bellman och Ferlin också, som förvisso kunde vara nog så bluesiga i känsla och uttryck. Ferlins En liten konstnär görs vackert och presenteras som en svensk trettiotalsblues. Den tonsattes av Littlebrother Sutherland, till vardags mer känd som Lillebror Söderlund. En Valsmelodi, mest känd i Monica Zetterlunds tolkning, kommer från samma källa och görs i en annorlunda version.

Till Alvesta kommer Wikström i ett avskalat format. Han själv sjunger och spelar munspel och gitarr. Han backas av Niklas Medin på keyboard och dragspel. Det skapar en attraktiv atmosfär och gör också att gitarrspelet hålls nedtonat och är mer nyanserat än med fullt band. Låtarna och berättelserna står i centrum. Wikström har humor och driver med både Tomas Ledin (inte så svårt, men ändå) och Paulo Coelho-filosofer. Han lockar till både skratt, dans och allvar.

Han har, något oväntat, aldrig sjungit på engelska på skiva. Men i Alvesta denna kväll river han av i alla fall en vers från Chuck Berrys Maybelline innan han förklarar att de absolut inte ska spela den. Sedan härmar han en Volvo 140 som någon kör utan ratt, eller något.

Självklart spelar han egna låtar också. Bland höjdpunkterna finns Nog Stå Ut Med Livet. Det är man tvungen till, påpekar Roffe – alternativet är ännu värre. Snyggt gitarrsolo också. Längtan, Ge Dig Av bjuder på väldigt svängigt pianospel och är omöjlig att inte stampa takten till. Himlen Är Blå, förklarar han, har en glad titel och brukar lyftas fram på radion så här års när det är vår i luften. Men texten är ganska deppig.

Och eftersom Wikström anses vara något av en svensk blueskung – i alla fall en av de huvudmisstänkta – spelar han förstås Snoddas Flottarkärlek. Det är ett minst sagt oväntat inslag. Men om en idé är tillräckligt skruvad – han fick den av en bekant vid ett besök i New Orleans – måste den testas. Bara för att. Och ja, Wikström och Medin ror iland med den också. Imponerande.

PS. På grund av missförstånd om starttid och deadline recenseras bara konsertens första halva.

Läs mer om liknande:

Hank Williams dyker upp i country för nybörjare

Tanke och skratt med Hasse & Tage & Monica

Lisa Lystam och Fredrik Karlsson har spelat med Roffe

Freddie Wadling delar också en låt med Monica Zetterlund 

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.