Konsertrecension: Darin

Darin

Tid: Torsdagen den tredje mars.

Plats: Konserthuset.

Publik: Fullsmockat – strax över 800.

Längd: 90 minuter.

Bäst: Proffsig artist, proffsigt band och laddad publik.

Att slå igenom som sjuttonårig flickidol och fortfarande ha en karriär – dessutom på väg uppåt - mer än tio år senare tyder på talang, målmedvetenhet och förmodligen hårdare arbete än hans oskyldiga leende antyder. Även om hans första svenska album Fjärilar I Magen med sitt omslag taget på en klippa med akustisk gitarr i famnen och blick bort från kameran kanske lite väl tydligt symboliserar att han är vuxen och vill tas på allvar ska han ha beröm för viljan att utvecklas. Ambitionerna märks också i att han har med sig ett niomannaband, varav fyra stråkar, och en väldigt snygg ljusshow. Det är valuta för pengarna.

Han har lyckats bredda fanskaran. De tonårsflickor som skrek när han slog igenom har rimligtvis blivit äldre. Vissa i publiken var inte ens födda när han började. Medverkan i tv-program kan också leda fram till en bredare publik, och nog finns det några äldre par i publiken. Här finns också ett gäng som ser ut att ha gått vilse från en Mötley Crüe-konsert.

Kvällen inleds med stillsamma Göteborg, där det låter som han sjunger ”kom hem från jävla Göteborg” och det sedan visar sig att han verkligen gör det. När låten är slut spricker hans dittills sammanbitna ansikte upp i ett leende som smälter samtliga hjärtan i salen. Vi får vänta till låt tre innan det blir engelska i Lovekiller. Han rör sig mer nu och en sjuåring på raden framför går fullständigt banan – det är D-A-R-I-N! Innan Tänk Dig håller han ett litet tal om orättvisor och läget i världen. Även om inte låten är en av kvällens höjdpunkter hörs det att varje ord i texten kommer från hjärtat.

Hans första egenskrivna svenska singel, snygga Ta Mig Tillbaka, har spelats över 20 miljoner gånger på Spotify. Den avslutar aftonen och vid det laget äter hela publiken ur Darins hand. Låtar från den organiska – ett fint ord som betyder ungefär att den gjordes med det som vissa kallar ”riktiga” instrument - Fjärilar I Magen dominerar och det är nog bra. Money For Nothing och Step Up tycks han tacksamt nog ha växt ifrån. Kanske hade det gått ta bort en fjunig tonårsballad eller två. Han sjunger dem med mer känsla än texterna förtjänar.

Och för en långtida Olle Ljungström-fan är det svårt att inte bli varm i hjärtat av ett fullsatt konserthus som unzunzar för fulla muggar till En Apa Som Liknar Dig. Tack Darin. Bra jobbat. Fortsätt framåt.

Läs mer om liknande:

Konsertrecension: Eric Saade 

Ännu mer Eric Saade på Rix FM-festival 

Mötley Crüe är inte ett av världens 158 bästa band, men boken The Dirt är underhållande

Konsertrecension: Thomas Di Leva

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.