torsdag, november 12, 2015

Neil Young 70 år


Idag fyller Neil Percival Young 70 år. Jag skulle vilja skriva en lång text om hur mycket hans musik och allmänna tjurighet i förhållande till alltet betyder för mig. Och hur mycket han inspirerar mig. Och ger mig tinnitus. Men jag länkar till en massa inlägg istället.
Den första skivan jag hörde med honom var Harvest Moon som kom 1992. Då var både han och jag lite yngre. Här skulle jag kunna avsluta med ett fint long may you run, eller nåt. Eller keep on rocking in a free world. Men Neil känns inte som typen som gillar sånt, så jag skruvar upp till tolvan - elva är för mesar - och lyssnar på Walk Like A Giant istället.

Läs mer om Neil Young: 
Skivrecension: Promise Of The Real 
Skivrecension: Storytone
Neil Youngs första solokonsert finns utgiven
 Jimmy McDonough har skrivit en riktig tjockis om Young (och mer om Patti Smiths Just Kids)

Neil Strauss Everyone Loves You When You´re Dead: Journeys Into Fame And Madness är gripande och underhållande
Harvest Moon var den första Neil Young-skiva jag hörde, den finns nu även i en liveversion där han är ensam på scenen
Även på Live At Massey Hall är han ensam på scenen

Etiketter:

upplagd av Ola Claesson 22:48:00

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida