Konsertrecension: Bullet
Bullet
Plats: Växjö teater.
Tid: Fredagen den 23 oktober.
Längd: 75 minuter.
Publik: Ett hundratal.
Bäst: Idén applåderas.
Saknade mest: Lady Gagas Alejandro.
Bullet akustiskt? Utan feta elgitarrer och dånande trummor? Blir det något kvar? Blir det som Harley utan Davidson? AC utan DC? Judas utan Priest? En stor stark utan en stor stark? Kan Bullet ro iland en så pass udda idé eller blir det bara en kul grej? Inget fel kul grejer, men det är bättre med bra grejer. Med tanke på hur stor del av liveupplevelsen Bullet som i vanliga fall bygger på hög volym, ännu högre volym och - jodå - ännu högre volym går det inte att förneka att det är en chansning. Och nog märks det lite nerver innan det lossnar.
Hårdrocksbandet kör igenom ett urval av den svenska visskatten. Många kända namn, men låtval som inte bygger på artisternas mest kända titlar - förutom kanske Ola Magnells Påtalåten. De fem Bullarna sitter ner, trummorna som står längst till höger används bara i vissa låtar. Bland annat Cornelis Vreeswijks Slusk-blues som är en av konsertens höjdpunkter med sitt driv som höjer tempot. Det blir fler Cornelis och - bland annat - Allan Edwall, Fred Åkerström, Pugh, Kjell Höglund, Nationalteatern och Hoola Bandoola Band. På scenen finns också en tjock-tv som visar den där bras-DVDn som var populär för tio år sedan och en gammal raggarcykel med limpsadel. Den visar sig vara till salu. Det visar sig också att de erbjuder höns till försäljning om någon är intresserad. Publiken består av en och annan skinnjacka, men också ett gäng lite äldre som kanske inte förfestar med Accepts Balls To The Wall på hög volym regelbundet.
Bortsett från att hela upplägget är ganska oväntat för ett band vars influenser brukar hålla sig inom ramarna för å ena sidan AC och å andra sidan DC - och sämre förebilder kan man ha - är Fred Åkerströms Jag Ger Dig Min Morgon ett otippat inslag. Hell Hofer lyckas kanske inte ta sig in i texten, han tar i för mycket, men modet är det inget fel på.
Kjell Höglunds Man Vänjer Sig om vardagstristess och ångest passar sångaren bättre. Går det att ana att just den låten valdes för att få sjunga om att köpa porr i en tidningsautomat och gå hem och onanera? Hofer lyckas också gestalta den krypande desperationen i Risken Finns låt Arbetskraft.
Bullet är ett band med tydliga förebilder. Det finns en viss ironi i att de hittar mer av ett eget uttryck - och gör det bra - när de tolkar andras låtar i det här avskalade och avslappnade upplägget än när de spelar egna låtar. Fortsättning?
Plats: Växjö teater.
Tid: Fredagen den 23 oktober.
Längd: 75 minuter.
Publik: Ett hundratal.
Bäst: Idén applåderas.
Saknade mest: Lady Gagas Alejandro.
Bullet akustiskt? Utan feta elgitarrer och dånande trummor? Blir det något kvar? Blir det som Harley utan Davidson? AC utan DC? Judas utan Priest? En stor stark utan en stor stark? Kan Bullet ro iland en så pass udda idé eller blir det bara en kul grej? Inget fel kul grejer, men det är bättre med bra grejer. Med tanke på hur stor del av liveupplevelsen Bullet som i vanliga fall bygger på hög volym, ännu högre volym och - jodå - ännu högre volym går det inte att förneka att det är en chansning. Och nog märks det lite nerver innan det lossnar.
Hårdrocksbandet kör igenom ett urval av den svenska visskatten. Många kända namn, men låtval som inte bygger på artisternas mest kända titlar - förutom kanske Ola Magnells Påtalåten. De fem Bullarna sitter ner, trummorna som står längst till höger används bara i vissa låtar. Bland annat Cornelis Vreeswijks Slusk-blues som är en av konsertens höjdpunkter med sitt driv som höjer tempot. Det blir fler Cornelis och - bland annat - Allan Edwall, Fred Åkerström, Pugh, Kjell Höglund, Nationalteatern och Hoola Bandoola Band. På scenen finns också en tjock-tv som visar den där bras-DVDn som var populär för tio år sedan och en gammal raggarcykel med limpsadel. Den visar sig vara till salu. Det visar sig också att de erbjuder höns till försäljning om någon är intresserad. Publiken består av en och annan skinnjacka, men också ett gäng lite äldre som kanske inte förfestar med Accepts Balls To The Wall på hög volym regelbundet.
Bortsett från att hela upplägget är ganska oväntat för ett band vars influenser brukar hålla sig inom ramarna för å ena sidan AC och å andra sidan DC - och sämre förebilder kan man ha - är Fred Åkerströms Jag Ger Dig Min Morgon ett otippat inslag. Hell Hofer lyckas kanske inte ta sig in i texten, han tar i för mycket, men modet är det inget fel på.
Kjell Höglunds Man Vänjer Sig om vardagstristess och ångest passar sångaren bättre. Går det att ana att just den låten valdes för att få sjunga om att köpa porr i en tidningsautomat och gå hem och onanera? Hofer lyckas också gestalta den krypande desperationen i Risken Finns låt Arbetskraft.
Bullet är ett band med tydliga förebilder. Det finns en viss ironi i att de hittar mer av ett eget uttryck - och gör det bra - när de tolkar andras låtar i det här avskalade och avslappnade upplägget än när de spelar egna låtar. Fortsättning?
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.
upplagd av Ola Claesson
00:19:00
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida