Skivrecension: Titiyo

Pop

Titiyo

13 Gården

(Telegram/Warner)

Betyg: 2

Titiyo har haft tre riktigt stora hits. Talking To The Man In The Moon, Come Along och Longing For Lullabies. De skapades i nära samarbete med andra. 2008 gjorde hon albumet Hidden mer eller mindre helt själv. Det är förmodligen hennes bästa skiva. Där finns också originalversion till Longing For Lullabies som senare blev en stor hit i en omgjord version i samarbete med Kleerup. 13 gården - gården hon växte upp på i Solna - är blott hennes tredje skiva på 15 år. Den skulle släppts för ett år sedan, då hette den Drottningen Är Tillbaka. Låten med samma namn kom på singel i början av förra sommaren och finns här som nummer tio av tolv. Skivan är gjord i samarbete med Martin Sakarias och Dante Kinnunen.

Den stora nyheten är att Titiyo sjunger på svenska, vi kan kalla det Så Mycket Bättre-syndromet. Texterna handlar delvis om hennes  bakgrund, uppväxt och nuet och känns personliga - kanske de bästa hon gjort. Företagsgig är en av låtarna som sticker ut. Gjort skit för pengar ibland, men det ska du skita i, lyder refrängen. Inte alla artister skulle erkänna det. 13 % är också en höjdpunkt med sin suggestiva atmosfär. Så även Du Tar Hand Om Honom med sin mörka krypande ljudbild.

Produktionen på skivan är ett medvetet lyft på hatten till nittiotalet samtidigt som den vill vara nutida. Det funkar sådär. Bitvis blir det anonymt, något som ofta inte går att säga om Titiyo. Hon blir en i mängden. 13 Gården går att spela och ibland nästan glömma att de är musik på. Andra halvan är bättre, men det räcker inte. Har Titiyo inte vågat säga ifrån? Eller har hon medvetet, efter så lång frånvaro, siktat på ett försök till klinisk modern ljudbild och helt enkelt missat målet? Eller är det förväntningarna som är för höga nu när hon äntligen är tillbaka?

Lyssna hellre på: Hidden (2008).

Läs mer om liknande: 

Recension av Dantes debutskiva 

Konsertrecension: Anna von Hausswolff

Så mycket bättre? Thomas Di Leva 

Så mycket bättre? Love Antell 

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.