Skivrecension: Iron Maiden - The Book Of Souls

Tung metal/Heavy-jävla-metal
Iron Maiden
The Book Of Souls
(Parlophone)
Betyg: 4

Det var väl oundvikligt. Med tanke på att Iron Maidens låtar och skivor de senaste, tja, tjugo åren har blivit längre och längre har vi nu fått deras första studioskiva som kräver en dubbel-CD (trippel-LP för er som vill lyxa ordentligt - hur många 78-varvare den kräver vågar jag inte tänka på). Sista låten här, Empire Of Clouds, klockar in på 18 minuter. Men så gäller det väl att passa på ordentligt nu när de gör sin första pianoballad. Eller så här - den börjar som en pianoballad innan den långsamt, lååångsamt, byggs upp och blommar ut i en fullfjädrad stridsvagnshårdrocksprogfantasi. Och eftersom det är sångaren Bruce Dickinson som skrivit den handlar den förstås om ett flygplan. Men hellre det än att han skriver fler låtar om fäktning. Låten sticker verkligen ut och är en av höjdpunkterna, inte bara på skivan utan i bandets samlade utgivning. 

Till låtarna som sticker ut hör också inledande och stämningsbyggande If Eternity Should Fail - ursprungligen tänkt till en ny soloskiva för Dickinson. Det mäktiga titelspåret som byter både tempo och skepnad ett flertal gånger och Tears Of A Clown som handlar om Robin Williams är också hörnpelare. Typiska, men inte på ett tröttsamt sätt. Iron Maiden är numera det sortens band som i stort sett bara kan jämföras med sig själva.

Åtta av de elva låtarna klockar in på under åtta minuter och det måste med sentida Maiden-mått mätt beskrivas som ovanligt koncentrerat. Fyra låtar på under sex minuter! När hände det senast?

Skivans svagaste spår är också den enda låten som överstemaidenaren Steve Harris skrivit själv (annars har alla utom trummisen Nicko McBrain bidragit, skivan är även från låtskrivarsynpunkt ovanligt demokratiskt - alla verkar ha nått en topp samtidigt). De låtar Harris skrivit själv brukar annars tillhöra höjdpunkterna, men The Red And The Black är inte en av dem. Den enformiga sångmelodin blir nästan irriterande efter en stund och det åh-åh-åh-åh-åh-parti som utgör låtens hook känns det som att han använt innan. Nog för att det a: är väldigt mycket Maiden och b: lär kunna bidra med fin allsång om bandet väljer att spel den live, men på skiva lyfter det inte. På tal om ekon från förr. Gitarriffet till Shadows Of The Valley måste väl ändå vara inte allt för avlägsen släkting till gamla favoriten Wasted Years?

Men trots dessa hårda ord mot självaste Steve Harris imponerar gubbarna. För oss som gillar det sentida Maiden och tycker att en lång låt gärna får ta i ordentligt är The Book Of Souls ett välkommet tillskott i hyllan. För er som går och hoppas på en ny The Trooper är det bara att, återigen, beklaga. Vi syns på Ullevi, ungdomar!

PS. Inte för att låta som en Aftonbladet-journalist, men blir det sista chansen? McBrain hinner fylla 64 innan han sätter sig bakom pukorna i Sverige nästa gång. Nog för att Leonard Cohen är 114 och fortfarande turnérar, men I´m Your Man håller inte riktigt samma tempo som Aces High.

Läs mer om liknande: 

Iron Maiden för nybörjare

Recension av förra skivan The Final Frontier 
Iron Maidens skivomslag är en vetenskap i sig
TV-serien The Prisoner ledde till låten The Prisoner