Skivrecension: Petite Noir

Afropop
Petite Noir
La Vie Est Belle/Life Is Beautiful
(Double Six/Playground)
Betyg: 3

Petite Noir föddes i Belgien av en förälder från Kongo och en från Angola. Redan i tidiga år flyttade de tre till Sydafrika. Och nu bor han i London. Det säger väldigt mycket om hur musiken låter (förutom kanske Belgien). Det är afrikanska drivande rytmer i botten. Och inte för att alla afrikanska rytmer låter likadana, men både de snabba lite aviga rytmerna modell Norra Afrika och den mer porlande varianten som finns söderut hittas här. Det finns blås som påminner om Fela Kuti och gitarr som rent av låter som The Edge från U2. Som, om jag förstår informationen rätt, spelas av Petite Noir själv. Sången påminner bitvis om Ian Curtis från Joy Division. Ljudbildens helhet är påverkad av Londons nattliv. Och helheten är på något sätt ändå större än de enskilda delarna. Det är inte musik som är ihopsatt av rester från annat håll.

Över allt detta finns också några stora allsångsrefränger, som i sju minuter långa Seventeen (Stay). Just Breathe har också en refräng som skulle kunna erövra radio. Det långsamma titelspåret har rap på franska. Är det rock eller elektronika, pop eller något helt annat? Eller allt samtidigt? På Facebook har han lagt upp en bild på sig själv med texten Afropunk 2015 från festivalen med samma namn. Kanske sammanfattar det hans attityd. Och återknyter till Fela Kuti som uppfann afrofunken.

Petite Noir betyder liten svart  - med reservation för stavning och grammatik - och till vardags heter 24-åringen Yannick Ilunga. Han har gjort en skiva som inte är helt lätt att beskriva, men som är väldigt rolig och intressant att lyssna på. Och det är trots allt det musik är till för.

Lyssna också på: Vampire Weekend - Modern Vampires Of The City (2013).

Läs mer om liknande: 

Skivrecension: U2 - Songs Of Innocence 

Joy Division för nybörjare

Music Is The Weapon har också lyssnat på afrofunk

Ska jag inte nämna Paul Simon också?

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.