tisdag, juni 18, 2013

Psykjunta gör den småländska skogen psykedelisk

Sommaren 2013 har ordet festivaldöd tagit sig in på landets nöjessidor. Festivaler i stora städer läggs ner och festivaler som flyttas från landet till huvudstaden lockar inte folk. Vad gör man då? Tvärtom. Växjö är för stort, Alvesta också. Men den lilla byn Blädinge med fler kossor (38) än människor (18) har i helgen huserat festivalen Psykjunta i den lummiga folkparken Tyrolen.

Delar av publiken ser ut att komma direkt från Gärdesfesten som hölls 1970, eller från kultfilmen Easy Rider. En kille ser ut exakt som en ung Neil Young. Och inte för att han försöker eller anstränger sig utan bara för att han ser ut exakt som en ung Neil Young. Kvinnor med Janis Joplin som stilförebild tycks komma in till nedsatt pris. Det är många i publiken som har picknick. Många har filtar och stolar med sig. Publikens ålder sträcker sig från ett till 70 år och den mesta ölen i plastmugg säljs till folk som löst räknat befinner sig någonstans i mitten. I övrigt finns små barn med stora hörlurar, små tält på en stor camping som närmast liknar ett kollo och ett litet Tyrolenmuseum i en cirkusvagn. Där kan man bland annat lära sig att parkens första artist var Östen Warnebring med sin sexmannaorkester. Det historiska datumet? 12 maj 1962.
Vissa av artisterna i det spännande programmet låter som om de vore uppväxta mitt i skogen. Hit hör inte minst Merit Hemmingson som debuterade redan i slutet av sextiotalet och i själva verket är från Gotland. Hennes lätt psykedeliska version av traditionell svensk folkmusik drar stor publik till dansrotundan. Med på scen är också trummisen Ola Hultgren. Publiken dansar och jubel och applåder blir fullt rättvist högre och högre efter varje låt. Hemmingson säger inte mycket, men spelar desto mer. Hon tackar ändå Fyrberg och publiken och berättar om allt för tidigt bortgångna pianisten Jan Johansson innan en egen och smått lysande tolkning av Här Kommer Pippi Långstrump, som blev något av det sista han skrev.

Helgen innehöll även Dungen, vars proggiga pop nu är mer och mer rytmisk. Har man sagt rytmisk kan man nämna Music Is The Weapons energiskt svängiga afrofunk som visar att Fela Kutis ande lever i sommarnatten. Skogen Brinner är Black Sabbath på svenska. De bjuder på repliken ”ni är dåliga på att dansa, men bättre än vad vi är på att spela". Fläsket Brinner ger en dos klassisk progg och trion Dean Allen Foyd visar att långa solon är en bra idé om man vet vad man håller på med. AnnaMy visar att viskningar är lika effektiva som rop. Och om inte allt detta vore nog finns det lika mycket till att njuta av.

Dusch erbjuds för 20 kronor i Blädinges församlingshem och det är väl ändå en rimlig summa för att fylla öronen med tvål och få plats med mer musik? Man kan också köpa minicroissanter för den ännu rimligare summan tio kronor.

Men hur var vädret, undrar nu vän av svensk sommar. Fredagen var mulen och med vad vi kan kalla risk för skurar. Lördag eftermiddag och tidig kväll bjöd på sol. I värsta fall fanns det strumpor att köpa.
Läs mer om liknande:
Publicerades ursprungligen i Smålandposten.

Etiketter: ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida