Ny skäggtrend? Hillbillyfolkpunk!

Plats: Kafe De Luxe.
Tid: Lördagen den 25 maj.
Längd: 40 minuter.
Publik: Ett femtiotal.
Bäst: Tempot imponerar.
Saknade mest: In Vain.

Vissa musikstilar kan se väldigt märkliga ut på papperet och de borde egentligen inte fungera. Borde egentligen fortsatt vara ett skämt en blöt och sen kväll. Men musik är inte till för att spelas på papper. Och när kvartetten Jack & The Wild Horses - de vilda hästarna heter egentligen Robert och Martin -  drar igång blir det plötsligt fullt logiskt och både leenden och gungande knän aktiveras ganska snabbt. Det är hillbillyfolkpunk som tar i från tårna. Trion debuterade på skiva tidigare i år och de tio låtarna är snabba och intensiva, oftast tar de slut innan de hunnit bli mer än två och en halv minut långa. Från Dalsland via turnéer i bland annat Frankrike och Irland har de hittat till Växjö och spelar under rubriken Bob I Öst. Och om allt detta inte vore nog har de lanserat eget snus när alla andra gör öl och vin.

Man kan tro att ett band med bara en skiva i bagaget har ett begränsat val av låtar, men de spelar några nummer som inte var med på debuten. I bekanta låtar som Desert Sun och Heart Of Dragonfight (som inleder) och Heaven And Hell (som avslutar) låter det ibland som om de tävlar om vem som kan vispa snabbast på gitarren, alternativt banjon. Banjolåtarna Lying Eyes och Treasure, där fingerplockningen imponerar, är höjdpunkter. Rytmsektionen består av en trälåda - man undrar lite oroligt vilken form av gruppterapi fingrarna går i efter en genomsnittlig konsert - och för kvällen debuterande basisten Niklas. Han presenteras med att ”det är första gången han sitter på scen med oss” för bandet sitter ner. De ser ut som ett gäng lastbilschaufförer och Jack sjunger som om han skrikit på folk som kör för sakta samtidigt som han druckit för mycket whisky, men tydligen beror den extra hesheten på allergi.

Variation kan vara trevligt när det gäller musik, men i det här fallet funkar det att hålla samma pardonlösa tempo genom nästan alla låtarna. Det blir förvisso svårt att skilja dem från varandra, de blir som en syskonskara där alla är väldigt lika och det bara är längd och födelsemärken som avslöjar vem man egentligen pratar med. Om konserten varit längre hade det förmodligen inte hållit, men hela publiken tycks vilja stå längst fram. Musiken har ett fast stamp i grunden och det är svårt att inte stampa med. De här vilda hästarna, för att ta till en uppenbar metafor, skenar från start till mål.

Läs mer om liknande: 

Country för nybörjare

Punk för nybörjare

Heaven & Hell var först en Black Sabbath skiva

Motörhead spelar också lite snabbare

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.