Recension: Glesbygd´n - En Hand Som Värjer Kronans Tyngd
LANDSBYGD´N - En Hand Som Värjer Kronans Tyngd
EGEN UTGIVNING
Betyg: 3/5
Redan
1975 gjorde Peps Persson reggae på svenska/skånska och översatte en då
fortfarande relativt okänd Bob Marley. Trots detta har reggaen aldrig
fått något stort genomslag i Sverige, förutom
som sommarunderhållning. Detta även om - eller kanske på grund av att -
Gyllene Tider fick sin första hit med ett försök till reggae.
Glesbygd´n bildades i
Arvidsjaur, de kallar musiken för norrländsk vemodsreggae, och sjunger
precis som Peps på sin lokala dialekt. Inledningsvis kan det vara svårt
att förstå vad som sägs, men man vänjer sig snabbt. Musiken är rootsig
reggae av tyngre modell och väldigt organisk med som mest tio musiker.
Texterna är politiska, inte sällan arga och inte heller sällan
upplyftande - ibland samtidigt. Ibland också något
proggdogmatiskt i överkant. Knugen Faller, Kulturhufvudstad och
Kverulant ger skivan en bra ryggrad och har texter som tar tydlig
ställning redan i låttitlarna utan att bli platta och övertydliga. Den
långsamma Sven I Kroken sticker ut med en text som kunde vara hämtad från svensk vistradition och ett jazzigt blås. Överlag är tempot lägre än
hos de flesta svenska reggaeartister. Förvisso går det utmärkt att
dansa till det här, men man kan med fördel även välja att sitta.
Stilpoäng delas ut för snygg paketering i en tid när det sägs att ingen längre köper skivor. Omslaget är utformat som en gammal plånbok och i den finns bland annat specialgjorda Glesbygd´n-sedlar och ett restaurangkvitto med låttitlarna på.
Mer om likande:
Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.Etiketter: musik
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida