Sofia Karlsson värmer en mulen försommarkväll

 
Plats: Linneparken.
Tid: Fredagen den 24 maj.
Längd: 75 minuter.
Publik: Cirka 300.
Bäst: Den värmande atmosfären som skapas.

- Vi hade med oss fina klänningar, men nu står vi här med långkalsonger, säger Sofia Karlsson. Att arrangera en utomhuskonsert i maj är något av ett lotteri. Himlen är grå och jämntjock men det regnar inte. Samtidigt passar den stämningen som den stillsamma musiken skapar i den nästan oförskämt gröna parken. Bänkarna framför scenen är fulla av folk i väldigt blandade åldrar (cirka 15 till cirka 85) och runt omkring på gräset står folk också och lyssnar.

Sofia Karlsson fick sitt genombrott 2005 med tonsatta Dan Andersson-dikter. Att tonsätta dikter är modigt, rent av nästan lika modigt som att uppträda utomhus i Växjö i maj. Från den skivan får vi bland annat Jag Väntar Vid Min Mila, kanske mest känd i Hootenanny Singers version, och De Älskades Vin som Andersson översatte från Charles Baudelaire.

På scen finns förutom Karlsson också Lisa Eriksson och Nicolai Busk som båda växlar mellan dragspel och piano samt Gustaf Ljunggren på gitarr. Det är de fyras gemensamma scendebut och vissa låtar får de starta om, men det råder ingen tvekan om den höga graden av musikalitet. Inte nog med att Busk spelar två instrument, han är dessutom dansk. Och om inte det heller vore nog tolkar han Finlands nationalkompositör Jean Sibelius ensam med dragspel. Det är inte något man hör varje dag. Och om inte ens det vore nog förklarar Karlsson fördelen med att stämma sin gitarr DADGAD. Fördelen är att man kan spela grundackord med bara ett finger. Stilpoäng utdelas också för att hon spelar det grekiska stränginstrumentet bouzouki på några låtar.

Av mer allmänt intresse är kanske att vi får vackra tolkningar av så skilda artister som Ulf Lundell där Nådens År spelas efter de senaste dagarnas oroligheter i Stockholm och Mary Chapin Carpenters Why Walk 

When You Can Fly. Karlsson spelar även eget där Dina Händer (Göteborg) och konsertens sista låt Stanna Kvar, om att våga vara i ett förhållande, tillhör höjdpunkterna.

Musiken tar tydligt avtramp i vistradition, en relativt smal musikstil 2013. Karlsson valde nyligen att spela den amerikanska bluegrassångerskan Alison Krauss i radio. Båda berör folk som egentligen inte tror sig gilla ”sån” musik. Värmen i publikens applåder skvallrar om att hon når både ut och in, trots att det inte är låtar man dansar sig svettig till. Kvällen må vara lugn, men man blir varm inombords och går hem leende.

Läs mer om liknande: 

Miriam Aido gör också något eget med den svenska visan

Esbjörn Hazelius visar var visan ska stå

Alison Krauss har bland att sjungit med Gillian Welch

Ett inlägg om Ulf Lundell där kommentaren är mer påläst än jag

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.