Träd, Gräs & Stenar bjuder på drömskt oväsen

Plats: Kafe De Luxe, Växjö.

Tid: Torsdagen 29 mars.

Längd: 75 minuter.

Publik: Ett trettiotal jublande.

Bäst: Den bitvis hypnotiska ljudväggen.

Sämst: Elva en torsdagskväll?

Saknade mest: Publik. Folk ska upp och jobba.

De började som Pärson Sound 1967. Sedan blev de International Harvester och sedan Harvester. 1969 gick några av medlemmarna vidare som Träd, Gräs & Stenar. Året efter var de med på den första Gärdesfesten där de bland annat, innan låten släpptes, tolkade Philemon Arthur & The Dungs In kommer Gösta.

Trummisen Thomas Mera Gertz (med från starten) och gitarristen Jakob Sjöholm (nästan från start) sjunger samma låt a capella som avslutning ikväll. Träd, Gräs & Stenar räknades in i det som i Sverige kallas progg. Rent musikaliskt är de progressiva i ordets ursprungliga bemärkelse. Tänk Neil Young & Crazy Horse mer experimentella sida eller Pink Floyd när de var som mest pårökta. För all del kan man också dra paralleller till tyska bandet Can. Det rör sig med andra ord om psykedelisk rock som snarare frågar sig hur långsamt det går att spela än hur snabbt det går att spela. Atmosfären och stämningen går först.

Bandet börjar med något som låter som fåglar och valar i yttre rymden. Det fortsätter med att under ganska lång tid inte hända så mycket mer. Efter tio minuter går det att urskilja något som kan vara en melodi. Efter tjugo minuter börjar de ooa lite. Då är det bara fem minuter kvar. Tror ni det är tråkigt tror ni fel. De tolkar också Punkrocker. Ja, DEN. Man behöver inte någon annan version. Det sjungs annars väldigt lite med tanke på att medlemmarna har varsin mikrofon. Frälsningslåt är mindre brötig än mycket annat och mer meditativ. Möjligtvis till och med långsammare än mycket annat. Den är fjäderlätt bly som ska avnjutas med ögonen slutna och gungande knän. Det gäller förresten hela konserten.

Första skivan släpptes 1970 och redan två år senare splittrades de första gången. Sedan mitten av nittiotalet har de turnérat regelbundet, både i Sverige och i Europa. 2008 kom Reine Fiske från Dungen med på gitarr som ersättare för avhoppade Bo Anders Persson, som ändå var med på senaste skivan Hemlösa Katter 2009. Sigge Krantz har varit med i två år och hans pulserande monotona bas driver Kaffe Med Tårta framåt. Den är en av höjdpunkterna. Och att döma av snittåldern i publiken lockas även yngre fans. Antalet i publiken som var födda när bandet debuterade går lite oväntat nästan att räkna på ena handens tumme, men de få tappra njöt.

Texten publicerades ursprungligen i Smålandsposten.