Fula Fula Ord: The White Stripes aktuella med dokumentär

Det första jag hörde med bluesrock/pop/folkmusik/och lite annat smått och gott-duon The White Stripes var riffet till den moderna klassikern Seven Nation Army, riffet som Led Zeppelin glömde, och jag har varit ett fan sedan dess. Om jag istället läst om dem först hade jag förmodligen avfärdat dem som posörer. I själva verket är Jack White (allt utom trummmor) en av de mest älskvärda låtskrivarna i min skivsamling. Meg White (trummor) håller så låg profil att Charlie Watts från The Rolling Stones framstår som The Whos Keith Moon i jämförelse.

I intervjuer brukar Jack mest prata om gamla bluesmen, man inte mycket om medlemmarna själva. Deras ursprungliga och redan nu klassiska dribblande om huruvida de var gifta eller syskon blev pressens fokus längre än vad som var rimligt. Nu kanske det blir ändring på det när dokumentären The White Stripes: Under Great White Northern Lights snart är aktuell efter sin premiär på The Toronto International Film Festival.

Filmaren Emmett Malloy följde med duon på den turné som följde efter deras sjätte och senaste album Icky Thump (2007) när de spelade på platser som band normalt inte spelar på. Bland annat besöktes Yukon och Nunavet i Kanada. Emmett har tidigare gjort videos med både The White Stripes och The Raconteurs (Jacks sidoprojekt som släppte sitt andra album Consolers Of The Lonely förra året när han inte planerade The Dead Weather som i år debuterade med albumet Horehound, eller ägnar sig åt sitt skivbolag Third Man Records - han är dessutom tvåbarns-pappa). Malloy motiverar sitt val av turnédel-att-dokumentera så här i en artikel från tidningen Rolling Stone:

They don’t want to play a round of dates at all the typical spots. Places like Iqaluit lived up to the expectations. Getting out of the plane there felt like we were on the moon, and certainly meeting the elders there, that’s the closet I’ve ever come to feeling like, ‘Wow, these people did live in igloos.’

Under turnén spelade bandet dessutom spontana gratiskonserter på båtar, en buss, ett bowlingställe, YMCA och andra platser där man inte förväntar sig konserter. Befolkningen i många av dessa små städer visste inte vad bandet spelade för sorts musik eller vad som pågick, de visste bara att de var väldigt populära. En scen frågar en lastbilschaufför Meg vad det är för sorts musik och hon svarar det är som ett rockband, fast det är bara vi två. Filmen visar också den djupa vänskap som finns mellan Jack och White (och ja - de var gifta en gång i tiden) och jag kan inte låta bli att hoppas att jag snart får ta del av den. Sista ordet går, som det brukar, till Jack White.

The idea was there was this gigantic frontier right next to where we grew up in Detroit that is just so untouched by our band, let alone bands in general.