De Ofrivilliga är årets svenska Oscarsbidrag

Ruben Östlunds film De Ofrivilliga, han har regisserat och skrivit manuset tillsammans med Erik Hemmendorff, är årets svenska bidrag till Oscarsgala, men det betyder inte att den är nominerad än.

Vissa verkar tycka att Män Som Hatar Kvinnor hade varit ett bättre förslag, men jag håller inte med. Första delen i den Stieg Larsson-skrivna masspsykosen må vara mer typiskt amerikansk i sitt upplägg, men hur påkostad en svensk film än är motsvarar det ändå inte mer än en amerikansk b-film (Arn måste t ex framstått som en The Holy Grail dubbad av den svenska kocken från Mupparna i amerikanska öron).

De Ofrivilliga, som redan är flerfaldigt internationellt belönad, ställer frågor om kommunikation mellan människor, moral och etik samt gränsdragning. Den är något som tråkigt som en film som tar upp viktiga frågor. Innehållet får godkänt betyg, men jag föll för sättet han berättar. Dialogscener där bara en av de inblandade syns i bild, stillastående kamera - bara en kameravinkel per scen och kameran rör sig bara en enda gång genom hela filmen - och några olika berättelser som, för en gångs skull, inte knyts ihop. Kanske är det den millimeterprecisa stilistiken som gör att jag inte kommer karaktärerna så känslomässigt nära som jag önskar att jag kunde. Jag blir helt enkelt för imponerad på ett intellektuellt plan för att mina känslor ska lyckas tränga fram.

Däremot är jag säker på att Östlund om några år kan göra en av de riktigt stora svenska filmerna. Han har bevisligen verktygen, han behöver bara fila på hantverket. Kanske rentav göra det lite mindre perkfekt.

Genom åren har 14 svenska filmer blivit nominerade och fyra har vunnit. Ingmar Bergman tre gånger (Jungfrukällan, Såsom I En Spegel, Fanny & Alexander) och Bille August för Pelle Erövraren (August är dansk, men filmen var en samproduktion).

Läs mer om De Ofrivilliga och Oscar i SvD och DN.