Sextiotalspop för nybörjare

En vän frågade om jag kunde lista några bra sextiotalsskivor. Han har just börjar lyssna på The Beatles och ville fortsätta gräva i den där skattkistan full av pannluggar. För att slippa slita mitt hår över urvalet har jag valt att enbart välja pop. Här kommer en liten nybörjarguide. Mycket nöje!

The Byrds - Younger Than Yesterday (1967)

På sin fjärde skiva sysslade The Byrds fortfarande med pop, men i mer experimentell form. Två år in i karriären gjorde de också låten So You Want To Be A Rock´N´Roll Star? som drev med alla dagsländor som börjat befolka skivbranschen. Oavsett viss brådmogenhet går det inte att förneka att här finns ett knippe poplåtar med stort p. Den skönt jazziga Everybody´s Been Burned är nog min favorit.

The Beach Boys - Today! (1965)

När man läser om kaliforniens mest (felaktigt) kända surfare kan man ibland få känslan att de bara gjorde Pet Sounds, Good Vibrations och sedan inte lyckades fullfölja med SMiLE. Men redan från start staplade ledaren Brian Wilson klassiska låtar på hög och 1965 höjde han ribban rejält med denna skiva. Här finns bl a några nästan overkligt vackra ballader med Kiss Me Baby i spetsen.

The Kinks - Something Else By The Kinks (1967)

De slog förvisso igenom stort redan med You Really Got Me tre år innan, men det tog några skivor innan Ray Davies utvecklade sina texter till den nivå han nu är känd för. Här har alla beståndsdelarna hamnat på plats. Vi möts av sociala satirer och betraktelser över engelskt vardagsliv, skrivna av en småcynisk romantiker som hellre iakttar än deltar. Skivan avslutas med Waterloo Sunset - kanske Ray Davies största stund.

Love - Forever Changes (1967)

Pophistorien är ganska full med skivor som kom, inte sågs eller hördes och sedan i efterhand har fått klassikerstämpel. Den här skivan har hyllats som borttappat mästerverk så länge och regelbundet att det är dags att glömma "borttappat". En skruvad upplevelse med en speciell, lätt oroväckande stämning gör att man kan lyssna många gånger utan att riktigt förstå vad som pågår.

Tages - Studio (1967)

Ett av de stora svenska banden på sextiotalet höll faktiskt internationell klass. När det var dags för vad som skulle bli deras sista skiva hade de utvecklats så långt att fansen inte riktigt orkade hänga med. Flera av skivans bästa låtar innehåller tydliga influenser av svensk folkmusik. I kombination med välskurna melodier är detta en av de bästa skivorna som producerats i Sverige.

The Who - The Who Sell Out (1967)

Vad man ska tycka om The Who är att deras mer ambitiösa skivor Tommy och Quadrophenia är höjdpunkterna. Men det är denna och The Who´s Next från -71 jag oftast återvänder till. Här skrev Pete Townshend fortfarande låtar som oftast klockade in på två och en halv minut. Bandets obligatoriska onanilåt heter denna gång Mary Anne With The Shaky Hand.

Creedence Clearwater Revival - Willy And The Poor Boys (1969)

A: Jag kan inte låta bli att tänka på feta raggare från Väckelsång när jag hör Creedence Clearwater Revival. B: Deras musik har egentligen inte mycket med sextiotalspop att göra. C: Men jäklar vilka låtar John Fogerty skrev. Det är lätt att glömma. Och det här är helt tidlös musik. De andra skivorna på denna listan skriker sextiotal, men Willie And The Poor Boys skulle kunna vara inspelad igår.

Det slår mig nu att 1967 tydligen var ett bra år. :) Vilken av dina sextiotalsfavoriter har jag glömt?

Läs Bruce Springsteen för nybörjare.

Läs David Bowie för nybörjare.

Läs Iron Maiden för nybörjare.

Läs Joy Division för nybörjare.

Läs Elvis Costello för nybörjare.

Läs The Beach Boys för nybörjare.

Läs Led Zeppelin för nybörjare.

Läs Bob Dylan för nybörjare.