Nick Lowe i Pop

Efter ca tio års sökande råkade jag nyligen, med hjälp från Fredrik Virtanen och två vänner, snubbla över en nästan komplett samling av den legendariska tidningen svenska musiktidningen Pop. Den gavs ut under nittiotalets andra halva och jag satt ofta på biblioteket och läste. Tyvärr köpte jag bara de sista numren - och nummer elva med John Lennon på omslaget, men nu läser jag dem igen. Tidningarna är precis så fyllda med kunskap och kärlek om och till musik som jag minns.

Idag tänkte jag bjuda på ett citat från en intervju med den engelska låtsnickrarfavoriten Nick Lowe. Han berättar om sin relation med skivbolaget i vol 2 # 4.

När Brinsley Schwartz splittrades var jag fortfarande bunden av mitt kontrakt med United Artists. De ville göra om mig till något slags snäll singer/songwriter-typ. En ny John Sebastian eller något. Jack Riviera var min manager och han föreslog att jag skulle presentera en musikalisk inriktning som skulle skrämma livet ur skivbolaget, för att de skulle släppa mig. Så jag spelade in en hyllning till The Bay City Rollers, som var den tidens allt överskuggande teenybopper-grupp. Med barnkör och hejaklacksrefräng, verkligen förfärligt. Till min fasa tyckte bolaget att det var fantastiskt. Till råga på allt blev det en jättehit i Japan. Så skivbolaget ville att jag skulle göra ett helt album på samma tema.

Om ni inte har en aning om vem denne Lowe är rekommenderar jag varmt The Convincer eller dubbelsamlingen Quiet Please ... The New Best of Nick Lowe.

Fler citat från Pop kan dyka upp i framtiden.

Läs mer om Nick Lowe.