Stig Claesson, bägge två

Det känns lite tråkigt att upptäcka folk efter att de gått bort, men i det här fallet är det snarare en återupptäckt som varit tänkt att göras länge. I fackföreningen Metall medlemstidning brukade nämligen Stig "Slas" Claesson skriva underfundiga krönikor. När jag var mindre än så skrev han för tv. Bl a en serie som utspelades i en frisörsalong med ingen mindre än Lill-Marit Bugge i huvudrollen. Tror också att Loffe hade en av rollerna.

För någon vecka sedan var jag på biblioteket och eftersom Slas nyligen gått bort hade de några av hans böcker framlagda på ett bord. Kanske var det därför jag äntligen fick tummarna ur och gjorde slag i saken. En styck roman vid namn Liv Och Kärlek lånades.

Jag vet egentligen inte hur mycket av mitt intresse för Stig Claesson som grundades i att han och morfar hade samma namn, men det kanske inte spelar någon roll. Slas var vän med språket, stod ofta med ena foten lite utanför och kunde analysera små företeelser på ett roande och värmande sätt.

I Mats Olssons Greatest Hits vol 2 finns längst ner på första sidan ett litet citat.

I Sverige hände ingenting. Det var bara en gubbe som var ute och gick. Och en pojke som täljde en pinne.

Dessa rader kommer från en TV-film Claesson skrev 1971. Jag brukar tänka på dem ibland när jag är ute och går och inte ser någon annan, som vore jag sist kvar. Man kan vara ute och gå i flera timmar utan att se en människa. Man undrar var alla har tagit vägen. Att det är jag som i fallet är gubben som är ute och går... tja, jag har trots allt fyllt trettio.

Liv Och Kärlek är den sorts bok som man med jämna mellanrum skrattar högt åt och inte kan lägga ifrån sig. Det är förvisso inte en roman, det är en krönikesamling. Claesson skriver på baksidan att han inte vill kalla det en klippbok och tycker det är en korkad benämning. Okej. Men ändå, det är kortare stycken som satts ihop från olika sammanhang, bla från Metalls fackföreningstidning. Min Slas-cirkel är därmed sluten. I boken finns ett stycke kallat Spara & Slösa. Slutsatsen blir att det är bättre att slösa.

Nu när jag är till åren kommen som man säger så ångrar jag ingenting, vilket jag naturligtvis borde göra då jag ser mitt egna magra bankkonto. Jag tror nämligen inte att man kan spara sig in i himmelriket. Ska man få uppleva lite himmelrike får man göra det här på jorden och det är det man ska ha pengarna till. Det vill säga man ska slösa.

Låt vara att spargrisen gråter, Slösas spargris grät alltid, men hellre det än att man sitter och fäller tårar över sitt enormt tråkiga liv medans ens spargris står tjock i bokhyllan. Mitt råd till tveksam ungdom är alltså: Lyssna gärna till ekonomiska råd, men lyd för fan ingen. Det kan verka som att jag vill förföra ungdomen till liderligt leverne, men jag undrar vem som egentligen vill förföra ungdomen: Fondmäklarna eller jag. Inte är det jag.

Det svenska språket har förlorat en god vän, men vill man uppleva lite himmelrike på jorden kan man läsa något av Stig Claesson. Lånar man på biblioteket behöver man inte ens slösa.

Dagens låt är Beer Drinking Women av Memphis Slim.