På tiden

Om man som jag växte upp med den ojämna men bitvis lysande serien Arkiv X kan man inte ha låtit bli att sakna David Duchovny, inte minst har man velat se honom i en mer givande roll. Han har medverkat i mer eller mindre bra filmer och har i intervjuer gjort intryck av att vara en smart man med skön självdistans. Man har haft en känsla av att han förtjänar mer.

I hans nya serie Californication spelar han en känslomässigt lätt bortkommen författare med snabb tunga som trånar efter sitt ex (även med tungan) som ska gifta om sig medans han betar av alla andra (bl a, ovetandes, sin dotters nya styvfars sextonåriga dotter). Under tiden vill hans dotter att hennes föräldrar ska bli ihop igen. Serien är bitvis tragisk, men framförallt är den väldigt kul. I gårdagens avsnitt (del 2) dök följande lilla dialogguldkorn upp.

- The homo says what.

- What?

- Got you.

Det där var så barnsligt att jag skrattade ett tag, och dessutom gjorde det lite högre än vad som kanske var lämpligt. Gillar man barnsliga skämt finns det mer av den varan.

Just nu känns det som om Californication kan vara den bästa nya serie jag sett sedan The Wire om I Huvudet på Gynning tillåter.

Dagens låt är Hang On av Salim Nourallah.