Julian Barnes - en kärleksförklaring

Om Sverige var en diktatur och jag var diktatorn skulle jag inte i första hand avgå och lämna över makten till min bror Raul Claesson. Jag skulle istället börja med att tvinga alla läsa Julian Barnes A History Of The World In 10 1/2 Chapters. Men det kan jag inte, Sverige är tyvärr inte en diktatur. Jag får nöja mig med att rekommendera den så varmt som möjligt istället.

Boken liknar inget annat jag läst. Det är en blandning av prosa, reportage, historielektion, uppsats och formaten blandas på ett sätt som fungerar. Den är uppdelad i tio och ett halvt kapitel (?) och även om de egentligen inte har något med varandra att göra har de det. De handlar bl a om arken, kärlek, döden, myter, man får en kortare uppsats om hur en klassisk tavla blev till, medias inverkan på våra handlingar, religion och en berättelse om sinnessjukdom som nästan får mig att gråta. Man får svar på frågan om vad Jonah egentligen hade i den där valen att göra.

Man har klumpar i halsen ibland, man skrattar regelbundet, man lär sig saker man tidigare inte hade en aning om och jag tror att det är en av de största läsupplevelser jag haft. Det är lite farligt att skriva så när man just avslutat en bok, men om situationen ändras återkommer jag.

Vad jag däremot kan säga med säkerhet är att det är den enda bok jag läst där trätermiter är den röda tråden.

Det svåra nu är att vänta med nästa Barnes. Om jag läser en till direkt kommer den förmodligen bli en besvikelse. Det är det eviga dilemmat med att läsa en väldigt bra bok. Om man omedelbart efter läser en bok till av samma författare blir man garanterat besviken. Det är en litterär motsvarighet till efterfest. I allra värsta fall går boken därifrån med någon annan.

When the film Jaws came out, there were many attempts to explain its hold over the audience. Did it draw on some primal metaphor, some archetypal dream known the world over? Did it exploit the clashing elements of land and water, feeding our anxiety at the concept of amphibialism? Did it relate in some ways to the fact that millions of years ago our gill-bearing ancestors crawled out of the pond, and ever since we have been paralyzed by the thought of a return to it? The English novelist Kingsley Amis, considering the film and its possible interpretations, came to the following conclusion: "It´s about being bloody frightened of being eaten by a bloody great shark."

Dagens låt är Behind Blue Eyes av The Who.