Dagen efter igår (idag)

The Day After Tomorrow gick på tv igår. En av de just nu viktigaste frågorna för planeten jordens överlevnad och i förlängningen alltså även mänsklighetens överlevnad omgjord till en femliters popcorn-spann och en tvåliters Cola. Effekterna var bitvis snygga, de är inte gjorda på miniräknare. Tröghetsfaktorn på handlingen är hög. Det är många sista-sekunden-räddningar från snöras och vattenmassor, det är onda vicepresidenter (han blir god på slutet) som inte vill lyssna på den frånskilda men godhjärtade forskaren, det är forskarens son som är kär i en tjej han inte vågar prata med (men gissa vad!), det är den godhjärtade uteliggaren med hund. Det är kort sagt inte särskilt svårt att lista ut vad som ska hända. De flesta karaktärerna har inte ens en dimension, men det visuella är onekligen viktigare än karaktärsfördjupningen.

Det var i slutändan habil underhållning med några oavsedda skratt. Motorcyklen som kör in i skyltfönstret hade inte ens Monty Python vågat klippa in just där. Skådespelare som Dennis Quaid och Jake Gyllenhaal ger mer djup till sina karaktärer än vad filmen kanske förtjänar, till skillnad från vad t ex Jean-Claude van Damme och Chuck Norris hade kunnat göra i samma roller.

Mitt i filmen - jag behövde luft - begav jag mig till stan för en sympatisk konsert med The Fine Arts Showcase och en litteraturdiskussion med Skägg-N. Han hade nyligen sett Moonraker och var positivt inställd. Sedan sov jag i några timmar innan jag orkade se klart dagen efter imorgon imorse.

Och sen då? Jag har just skrivit ett inlägg om The Day After Tomorrow. Doh!