Trettioårskris - så funkar det
Ibland önskar jag att jag inte grubblade så mycket. Ibland önskar jag att jag kunde vakna upp imorgon med fru och två barn. Men om jag gjorde det, skulle jag sakna att kunna ligga framför tv:n en hel dag och kolla på DVD? Skulle jag sakna att kunna gå en promenad när som helst? Jag vet inte. Skulle jag sakna friheten och tröttna på tryggheten?
Ibland önskar jag att jag var en Magnus Uggla-typ (kolla! jag är kung i baren! fan vad häftigt att vara full!) istället för att vara en Leonard Cohen-typ.
Fram tills jag var kanske 25 hade jag ett stort behov av att vara ensam. Nu är det snarare tvärtom. Jag blir lätt rastlös när jag inte har något inbokat - det tror jag aldrig jag varit innan.
Jag är tacksam för mina vänner. Våra fikor, promenader, diskussioner, skratt och möten betyder mycket. Mer än jag kanske vill erkänna. Jag har fortfarande ibland svårt att tro på att det faktiskt finns folk som tycker om mig.
Om jag inte grubblade så mycket, vem skulle jag då vara? Skulle jag vara en lyckligare människa då?
De flesta verkar tycka att jag är väldigt barnslig eller väldigt tråkig. Jag vet inte vilket jag håller med om mest själv, men om jag tittar på denna bloggen skulle jag nog tro att jag är en ganska lättsam typ. Är det så jag vill att det ska framstå? Är det kanske rent av så det är? Är mitt svårmod bara något jag har fått för mig? Eller är det kanske så att alla innerst inne känner ett svårmod? Vissa kanske bara är bättre på att dölja det.
Ibland önskar jag att jag inte var så bra på att dölja hur jag egentligen mår - om jag nu är bra på att dölja hur jag egentligen mår. Det kanske jag inte är. Det kanske bara inte är någon som vill säga något. Om någon frågar hur det är svarar man väl ändå att det är bra, eller kanske att det är okej. Kanske är det rädslan för allvaret som är problemet. Å andra sidan får man aldrig underskatta tramset heller.
Jag vet inte. Jag tänker bara lite.
Living is easy with eyes closed/ misunderstanding all you see/ it´s getting hard to be someone, but it all works out/ it doesn´t matter much to me
Dagens låt är Strawberry Fields Forever av The Beatles.
Etiketter: livet
4 kommentarer:
Klipp dig och skaffa dig ett jobb!
Grattis i efterskott.
Jag vet vad felet är!!
du var inte i Ryssby på din födelsedag, så vi får återuppväcka nyårsafton igen.. bara för din skull alltså..
Tänk om du vaknade en morgon med Fru o barn hu skrämmande tanke om de bara ploppar upp. Vem vet jag kanske är farmor i alla fall.??
Leena
Fredrik: Säg upp dig och skaffa hår.
Leena: Är du farmor om jag har barn? Nu måste jag nog sätta mig ner en stund. Det snurrar. Annars blir det nyår i år också (precis i slutet). Ska se om jag hinner skaffa barn tills dess. Och tjej, och jobb och någonstans att bo.
Uggla eller Cohen, spelar roll. Lika hemsk produktion på båda även om den ena kanske har lite mer att säga.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida