Vi närmar oss oundvikligen det oundvikliga slutet och det är oundvikligen oundvikligt

Om ni följer The Sopranos men inte hunnit se gårdagens avsnitt ska ni inte läsa det här inlägget.

Jag har vetat länge att Chris skulle dö, dagen efter avsnittet sändes i USA var Michael Imperioli hos Letterman. Måste vara ett år sedan. Vad jag inte visste var hur. Att viktiga karaktärer skulle få sätta livet till när det närmade sig slutet var heller ingen större överraskning. Det är trots allt The Sopranos vi pratar om. Men Chris? Han har förvisso var odräglig mot allt och alla i de senaste asvnitten, men ändå. Alla karaktärerna är odrägliga. Nu hoppas jag bara att min andra favorit Silvio Dante får överleva (vet inte om det är karaktären jag gillar eller om det beror på att han spelas av Steven van Zandt (om ni tycker att det namnet låter bekant så är han till vardags känd som Miami-Steve (och Little Steven) i The E Street Band) som egentligen är hans stora plus).

Förresten var Tonys peyotetripp i öknen kul. Det var ett av de där avsnitten. Men jag kommer sakna Chris och hans Springsteen-citat. Å andra sidan, att bråka så mycket och ändå överleva 84 av 86 avsnitt tyder på en viss envishet.

Två avsnitt kvar. Håller tummarna för Silvio.

Dessutom vill jag skicka en tanke till Lois Maxwell som gick bort i helgen. Om man är uppväxt med James Bond finns det trots allt bara en Miss Moneypenny.

Dagens låt är Pancho And Lefty av Townes van Zandt.