Det näst viktigaste svenska inlägget på 40 år
Köpte The Word igår, helt utan att kolla vad tidningen innehöll och trots att Johnny Marr (mest känd från alla det-är-så-synd-om-mig-och-ingen-tycker-om-mig-men-jag-vill-inte-göra-något-åt-det-för-självömkan-är-målet-med-all-existens-människors favoritband The Smiths) är på omslaget. Att jag köper en tidning med honom på omslaget är nästan konstigare än när jag inte köpte Uncut trots att de hade Beatles på omslaget. Det är helt enkelt så att The Word är väldigt bra. Bra skribenter, snyggt upplägg, inte ett ord om Bon Jovi i något av de numren jag läst (hej Q!) och ofta intressanta infallsvinklar på saker man inte alltid visste att man var intresserad av.
Kanske var det bra att Uncut helt och hållet tappade styrfart, annars hade jag med största sannolikhet inte börjat leta efter något annat. Jag köpte förvisso mitt första nummer redan för något år sedan - de hade Tom Waits på omslaget och en man (eller någon som jag) måste göra vad en man (eller någon som jag) måste göra. Det var ett bra nummer och sedan dess har den blivit ännu bättre.
Nästa nummer verkar förresten innehålla en intervju med Dave Gilmour från Pink Floyd. Gillar man Pink Floyd kan man även köpa nya Mojo. Nu orkar jag inte rabbla mer tidningar idag.
Nu ska jag återvända till Philip K Dicks Mannen I Det Höga Slottet.
Dagens låt är I Want You Back av The Jackson 5.
2 kommentarer:
Word – ja. Uncut – nej tack. Köpte det nya numret i går och trodde knappt det var sant när jag slog upp tidningen och hittade ännu en intervju med Ian Brown. Igen! Det är tammefan den 14:e Ian Brownintervjun i Uncut de senaste två åren och det enda han har att säga är att Stone Roses inte kommer att återförenas. Och det har han sagt 10 000 gånger nu, vi vet det där, tack så mycket. Word känns betydligt fräschare och nya Sonic har träffat Gillian Welch.
Janne: Ditt Gillian Welch-omnämnande avslöjade dig. En Ian Brown-intervju är kanske inte vad världen behöver just nu. Det konstiga är att Uncut var så bra under så lång tid. Frågan är var allt gick fel, för det gjorde det verkligen. Stora delar av min skivsamling nämns på omslaget till nya numret och jag vill inte ens bläddra i den.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida