Some kind of inlägg

Om man inte kan sova, vad gör man då? Lyssnar på musik, läser popkulturmagasinet The Word och lyssnar på mer musik. Men vilken musik ska man lyssna på för att kunna slappna av?

Jag började med Eldkvarns Atlantis. Väldigt bra skiva. Favoriterna är M/S Alkohol, Konfettiregn, Hjärtat Av Landet, Miljoner Mil Bort och Skuggan Av En Man Som Svek som måste vara den enda lyssningsbara låten Christer Sjögren sjunger på (och exakt hur fick Plura den idén?).

När skivan tar slut är jag forfarande vaken. Nu gör jag ett misstag och laddar upp med inte bara en (1) Iron Maiden-skiva, utan två. Förvisso gillar jag Iron Maiden, men särskilt lugn och sömnig musik är det knappast. Jag börjar med albumet Seventh Son Of A Seventh Son som är en av mina absoluta favoritskivor alla kategorier. Kan varenda andetag utantill. Och det oundvikliga inträffar. Redan under introt till första låten Moonchild ligger jag i sängen och spelar luftgaloppbas. När skivan är slut, åtta låtar och femtio minuter senare är jag fortfarande vaken. Och inte bara det. Jag är dessutom mer vaken än när skivan börjar.

I det här läget vet jag inte hur min hjärna tänker, men jag tror den vill jävlas med mig. Nu blir det nämligen en Iron Maiden-skiva till. Deras senaste, utmärkta takt- och tempobytarepos A Matter Of Life And Death drar igång och även om jag inte spelar luftgaloppbas så luftdubblerar jag vissa pukrullningar. 10 ambitiösa låtar och sjuttio minuter senare är skivan slut. Jag har fortfarande inte somnat.

Nu ger jag upp lyssnandet ett tag, tänder lampan och plockar fram The Word istället. Den där Leonard Cohen-intervjun jag medvetet sparat till sist visar sig vara precis så bra som en intervju med Leonard Cohen man medvetet sparat till sist bör vara. Han blir bl a tillfrågad om vilken textrad i rockhistorien som är hans favorit. Han svarar the moon stood still on blueberry hill. Man vet inte om han skämtar, men oavsett vilket är det ett bra svar. Och en Fats Domino-referens är alltid en Fats Domino-referens.

Sedan släcker jag lampan igen och ger mig på vad som ska visa sig bli nattens sista skiva. Klockan har nu hunnit fram till cirka halv fem och lite trött är jag nog, trots allt. Medveten om att något lugnt vore att föredra funderar jag på Sades Lover´s Rock, något med Nick Drake eller Miles Davis Kind Of Blue. Men nej, det kanske är för lugnt. Sedan kommer lösningen.

Pink Floyds samlingskiva Echoes ler förföriskt från hyllan (eller ärligt talat från skrivbordslådan, men jag orkar inte förklara varför jag har delar av skivsamlingen i skrivbordslådor så jag skriver bara att den står i hyllan istället, okej?). Pink Floyd var, när de var som bäst - fram tom Animals, tvärtemot vad många verkar tro är alltså inte The Wall särskilt bra - lite lagom avkopplat flummiga och efterhand med allt mer tydligt pophantverk i grunden. Det får bli cd ett av två. Det visar sig att jag somnar under Set The Controls For The Heart Of The Sun (en av mina favoriter). Jag vaknar en kort stund under Sheep (den enda låten från albumet Animals som ansågs värdig samlingen och den enda från den skivan jag inte gillar). Jag stänger av och somnar för natten (morgonen).

Dagen efter (söndags) vaknar jag vid ca tjugo i ett och försover mig nästan till en fika vid ett. Illa illa, men härligt härligt. Men det är en helt annan historia.

Dagens låt är Out Of The Shadows av Iron Maiden.