Aikidopolaren Pär är utlåningskrank

När man hittar en bok och inser att man gillar den är det lika bra att den är en tjockis. Jag menar inte att alla bra böcker måste vara tjocka, men om de är bra har jag inget emot att de är tjocka. På Aikidon finns en historieintresserad herre och eftersom jag också har ett visst intresse för vad som hände på den gamla goda tiden blev det så att jag lånade en bok.

Har alltså nyligen börjat läsa mer än 700 sidor om Stalin och hans närmaste krets och det är roande läsning, om man nu ska använda ordet roande i det här sammanhanget. Trots sin tjockhet är den lättläst och tacksamt påläst av Simon Sebag Montefiore (varför är det ett roligt namn?).

Boken heter Stalin - den röde tsaren och hans hov. Förvisso är den tung, men å andra sidan finns det mycket att berätta. Förvisso är den tragisk, men å andra sidan skrattar man med jämna mellanrum. Kanske inte för att det är kul med psykotiska massmördare i vardagsrummet, men för att det ibland blir lätt absurt.

Woody Allen sa en gång att comedy equals tragedy plus time. Kan heller inte låta bli att tänka på Norm MacDonalds visdomsord om Hitler: the more I hear about this guy, the less I think I like him.

Men ändå, mitt i all skräck, är det svårt att inte läsa med uppspärrade ögon när man inser att allt faktiskt har inträffat. Människan är och förblir det största rovdjuret. Då, nu och imorgon.

Dagens låt är Kiki And The Lavender Moon av Los Lobos.