måndag, augusti 27, 2007

Min svävare är full med ålar

Det var en tillställning i helgen. Det skulle tittas på Moonraker - det är något som har diskuterats länge. För av någon anledning vore det kul att dricka öl och kolla på den sämsta Bondfilmen. I sista minuten föreslog någon vi kan kalla "Ola" att vi kan väl titta på Levande Måltavla istället, den är inte lika dålig.

Vet inte när "Ola" hade så fel senast. Levande Måltavla/A View To A Kill sög så stor drake att Madonna skulle få problem att svälja allt. Scenerna höll ihop mindre än vanligt i en Bondfilm, bondbruden bara skrek, actionscenerna... ja, jag vet inte, och Grace Jones borde nekats födelsebevis.

Filmens enda ljusglimt var Christopher Walkens sätt att betona repliken I´m happiest in the saddle. Om detta berättigar en hel film kan man diskutera.

Hemma igen på söndagen, efter att ha njutit av The Sopranos, insåg jag att jag nog måste se Moonraker trots allt.
Jämfört med måltavlan var den utan att vara särskilt bra ett smärre mästerverk och även utan denna elaka jämförelse var den faktiskt ett habilt äventyr i matinéstil. Hugo Drax är en skön skurk som citerar Oscar Wilde och spelas bra av Michael Lonsdale, Holly Goodhead är en relativt nyanserad bondbrud som inte bara skriker utan faktiskt, i alla fall mer eller mindre, är Bond jämlik.

Tyvärr är även här jaktscenerna krystade. Om man ska ha ihjäl en hemlig agent - varför måste man då göra det i Venedig när han sitter i en gondol? Och varför måste man dessutom göra det från en mötande gondol och låta det utföras av en man som ligger i en kista med knivar i locket? Att Jaws är läjlig visste ni redan - om än inte lika provocerande löjlig som May Day (Grace Jones).

Många har problem med att Bond är ute i rymden (filmen gjordes två år efter Star Wars) med de rymdactionscenerna som avslutar filmen är i alla fall mer roande än de som utspelas på jorden. Klippet där Bond i Venedig kör förbi en uteservering i ett konstigt fordon och en man tittar först på Bond och sen på sin vinflaska hade gjorts för många gånger redan då.

En sak till, när jag ändå är igång. Är det verkligen nödvändigt att Bond har samma mörka byxa/skjorta på Drax slott, i Venedig och i Rio. Hur liten klädbudget hade de?

Mellan Diamantfeber/Diamonds Are Forever 1971 och Goldeneye 1994 gjordes det inte några riktigt bra Bondfilmer. Det är fegt att skylla allt på Roger Moore, men jag gör det ändå. Sluta wobbla med ögonbrynen!
Dagens låt är Tiger In My Tank av The Eels.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida