Kraftwerks framtidsnostalgi är tidlös

Ralf Hütter är inte den som pratar i onödan. Han gör ungefär en intervju var femte år och säger inte mycket ens då. Kraftwerks skivbolag hade det inte enklare. När de ville kontakta bandet fick de skicka någon till porten i huset i Düsseldorf där Kling Klang-studion låg, sedan vänta tills någon medlem dök upp. Efter många om och men gick bandet ändå med på att ha en - förvisso ljudlös - telefon i studion. Varje dag på ett bestämt klockslag lyfte Hütter på luren och om skivbolaget ville något fick de ringa just då. Och så säger folk att tyskar inte har humor.

Myten kring bandet har fått eget liv. Kraftwerks grundare Hütter är numera den enda som är kvar av de fyra som gjorde att bandet ofta kallas den elektroniska musikens The Beatles. De låg ett steg före och blev stilbildande. De har aldrig varit ett band i mängden. På sjuttiotalet när normen sa långt hår, dekadens och långa gitarrsolon gjorde Kraftwerk robotkopior av sig själva. Till skillnad från The Beatles som inledningsvis formades starkt av den amerikanska musik de växte upp med föddes Kraftwerk ur den tomhet som präglade tysk kultur efter 1945. Deras värld började från år noll, utan möjlighet att snegla bakåt. Med medgrundaren Florian Schneider samt Wolfgang Flür och Karl Bartos gjordes mellan 1974 och 1981 fem skivor som nu anses vara klassiker.

Hur mycket Hütter och Schneider, som slutade 2008, sedan än försökt få de andra tvås bidrag att framstå som ytterst marginella kvarstår faktum. Efter Flür och Bartos hoppade av i skarven mellan åttio och nittiotal har bandet bara fått ur sig en skiva med nytt material.

Hütter fortsätter turnéra med nya medlemmar och en 3D-föreställning som är lika mycket teknik som musikupplevelse. Där många artister blir omtalade för sin scenenergi lyfter Kraftwerk sällan mer än ett finger i taget bakom sina syntar. Sista gången ett icke syntetiskt instrument hördes på skiva var flöjten på Autobahn 1974. Titelspåret därifrån blev en hit nerkortad från närmare 24 minuter till mer radiovänlig längd. Då hade bandet förvisso redan gjort tre skivor som sedan dess, i likhet med Flür och Bartos, raderats ur bandets officiella historia.

När biljetterna till nästa veckas konserter på Cirkus i Stockholm släpptes tog de slut snabbare än man hinner säga att man är en robot. Att bandet varit närmast inaktivt på skiva i 30 år spelar ingen roll. De gamla låtarna låter fortfarande som om de är inspelade i morgon. Framtidsnostalgin är konstant i Kraftwerks ständiga år noll.

Läs mer om liknande:

Wolfgang Flürs självbiografi I Was A Robot är intressant 
Kraftwerks skivor finns remastrade 
Intervju med Ralf Hütter? Japp! 

Krautrock för nybörjare

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.