Konsertrecension: Per Gessle

 Per Gessle 

Måndagen andra maj 

Konserthuset

Publik: 651. 

Bäst: Kärleken i rummet. 

Sämst: Många favoriter saknas oundvikligen.

2004 spelade Per Gessle med Gyllene Tider på Värendsvallen inför mer än 30 000 personer. Det går något lugnare till den här gången .

Han bjuder på en radda hits som utgör en resa genom både hans och våra liv. Det blir också tydligt att han är det närmaste vi har en svensk Paul McCartney när låtar från två band och en solokarriär blandas.

Alla i publiken kan nog peka ut en och annan favorit som saknas. Vi får till exempel ”Småstadsprat”, men inte ”Småstad”. ”Juni, juli, augusti” (bara en månad kvar), men inte ”Honung och guld”. Oavsett vilket är det svårt att värja sig. Artister som sålt närmare hundra miljoner skivor kommer sällan till Växjö, men nu sitter han där med en akustisk gitarr, nästan som om cirkeln är sluten: han började som landstingstrubadur en gång i tiden. Det lite lågmält akustiska upplägget utan trummor gör att låtarna verkligen hamnar i centrum, och i lätt omklädda versioner.

Två USA-ettor slinker med av bara farten. ”Listen to your heart” och ”It must have been love” gör frånvaron av Marie Fredriksson högst påtaglig, även om Helena Josefsson och resten av bandet är väldigt samspelt. Christoffer Lundquist spelar alla instrument utom näsflöjt, bland annat lapsteel som skänker en countryklang och ger ny färg till gamla låtar. Och han kan namnen på nästan alla karaktärerna i ”Dallas”. I bakgrunden huserar trygga duon Magnus Börjesson på bas och Clarence Öfwerman på keyboard.

Den intima känslan skapar en närhet som gör till exempel ”Det hjärta som brinner” till en annan upplevelse än vi är vana vid. Dessutom är det den bästa låten Tom Petty glömde skriva, oavsett tid och plats.

Naturligtvis blir det ”Här kommer alla känslorna (på en och samma gång) och mycket annat från ”Mazarin”. ”Tycker om när du tar på mig” är en höjdpunkt. ”Sommartider”, som Gessle menar att han inte ville spela, ökar trycket. Tyck vad ni vill om den men det blir allsång och handklapp.

Men på tal om Marie Fredriksson. Hade Gessle ens varit ute och turnerat 2022 om det inte varit för henne? Han har själv konstaterat att han var en föredetting från Gyllene Tider när hon gick med på att ge Roxette en chans. Och vi vet hur den chansningen gick. 

Nog för att Gessle kunde tagit ut svängarna mer i låtvalen, men det saknas ändå fler hits än det hinns med. Och att klaga på låtval känns som att bli bjuden på prinsesstårta och klaga på att det inte blir någon pain au chocolat.

Efter nästan två timmar landar vi i ”När alla vännerna gått hem”. Sedan töms  Konserthuset motvilligt. Vilken kväll.

 

Läs mer om liknande: 

Per Gessle sextio år

Tom Petty och jakten på den perfekta poplåten 

En liten hyllning till Paul McCartney 

Brainpools pop håller fortfarande 

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.