Konsertrecension: Magnus Uggla

Magnus Uggla
Plats: Konserthuset.
Tid: Lördagen den femte november.
Längd: 110 minuter.
Publik: Slutsålt.
Bäst: Att det är konstant underhållande med lite gripande bonus.

En sak som måste sägas om Magnus Uggla är att han ser extremt mycket ut som Magnus Uggla. Och alltid har gjort. Han är som en Ramonesmedlem . Efter att bland annat ha ondgjort sig över att kritikerna har sågat honom längs, och nästan under fotknölarna, har han de senaste åren nått stora framgångar med monologbaserade föreställningen Hallå! Popmusik, Kickar Å Kläder som han nu är på turné med. Det är en självbiografisk resa genom den unge Ugglas liv och familj. Han har en moster som heter Per. Men vad är en patentrådsblick? Som föreställningens namn säger är det relationen till musiken som står i centrum. Bland annat berättar han hur han knockas av David Bowies The Rise And Fall Of Ziggy Stardust And The Spiders From Mars, Mott The Hoople och Lou Reed. På slutet pratar han lite nutid och att förlora människorna som är länken till det förflutna. Om att vakna mitt i natten, som en gammal människa, och åka in till stan och sova på kontoret.

Innan han har sagt ett ord, och utan att säga ett ord, skämtar han om sin längd när han går fram till mikrofonen  som sitter alldeles för högt. Sedan börjar han prata om musikens kraft och sin egen karisma. Eller kanske snarare brist på den. När han som ung gick in i ett rum blev det direkt dålig stämning. Ikväll möts han i alla fall med jubel bara genom att gå upp på scen.  Det är också en skildring av Stockholms sextio- och sjuttiotal. Han tar på sig ett par platåskor, elva centimeter höga, som han imponerande nog mer eller mindre kan gå i. Och till och med dansa. En gång i tiden hade han dem både när han gick ut och när han gick hem. Målet var att se homosexuell ut för att skrämma vanligt folk.

Så vad vi får är berättelsen om hans liv från barndomen fram till skivdebuten med Om Bobbo Viking och strax bortom. Det betyder att alla de låtar han är mest känd för uteblir. Ingen Jag Mår Illa, Fyra Sekunder eller Kung För En Dag.

Martin Luuks manus kan sägas förklara Uggla och hans musik på ett sätt han eller den aldrig varit i närheten av. Det kan också sägas att den karaktär Uggla skapat ofta är minst lika underhållande som hans musik.

Men jo, det blir musik också. Sparsamt framförd med bara tre musiker. Samtliga låtar satta i sitt biografiska sammanhang. Bland annat Hallå, Bobbo Viking och Balladen Om 70-talets Största Rockband. En dörrvaktsimitation leder till Dörrslusk. Mot slutet kommer genombrottslåten Varning På Stan. Med tredje skivan slog det till ordentligt.

En liten fråga bara. Hade han verkligen rakt hår när han var liten?

Läs mer om liknande:

David Bowie för nybörjare

Punk för nybörjare

Punkhistoria i Please Kill Me skrämmer och roar

Nico sjöng låtar som aldrig spelas på radio

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.