Artikel: Gitarrclinic med Kee Marcello

Kjell Hilding Löfbom från Umeå kanske inte höjer så många ögonbryn. Betydligt mer känd är han som Kee Marcello, gitarrist med världen som arbetsfält. I helgen var han i Växjö på Musikhuset och berättade om sin karriär med sex strängar. Han börjar med att testa gitarren och tar en slurk kaffe.

Tillställningen har rubriken gitarrclinic, resten av musikerna finns i datorn. Det är inte helt oväntat gitarren som står i centrum, men lite anekdoter blir det också. Mest känd är han förmodligen från rockbandet Europe där han var med under andra halvan av åttiotalet, det är han som spelar gitarren på bland annat hiten Superstitious (där han eventuellt snodde solot från Saltkråkan) och från numera smått kultförklarade Easy Action, där även Tommy Nilsson fick sitt genombrott i början av åttiotalet. Easy Action är förresten aktiva igen sedan tio år tillbaka. Han har också spelat med symfoniorkestrar och 2015 medverkade han i Stjärnkusken på TV4 och vann hela tjofläsket. Innan dess hade han hunnit med en självbiografi.

Annars fokuserar han på sin solokarriär och är aktuell med fjärde skivan i eget namn samt turnerar med Rock Of The 80´s. Att den föreställningen befann sig på Vida Arena under lördagen kan ha något med besöket på Bergendahlska gården att göra. Det är, får vi veta, andra gången han är här.

En handuppräckning visar att nästan alla i publiken är gitarrister. Det tillåter att nördribban höjs rejält och leder till en utläggning om den pentatoniska skalan, subdominanter och konsten att gå från Em till Cm, förstås med en diskussion om jazzsaxofonisten Charlie Parker. Och vem gillar inte Ernst Kirchsteiger, som eventuellt uppfanns av Deep Purple-gitarristen Ritchie Blackmore. Marcellos hjältar plockas ner i detalj och förklaras. Kopplingar görs mellan olika stilar. Rötterna undersöks. Jazz möter rock. Django Reinhardt skakar hand med Jeff Beck.

I publiken finns ett sjuttiotal medelålders, ungdomar och medelålders ungdomar som  lyssnar på Marcellos berättelse förmedlad med värme och humor. Även om det inte sägs bokstavligt är det kärleken till musiken som är den röda tråden. Han började spela som trettonåring på julafton 1973 efter att ha spelat luftgitarr på ett tennisracket och insett att han måste ha en gitarr. Och där under granen låg den. Kärlek vid första ackordkastet.

De två timmarna plus går fort. Förresten. Söndagens bästa citat, värt att tänka på under nästa gitarrsolo och livet i allmänhet: Det går inte att mollpenta sig igenom det här.

Läs mer om liknande:
Charlie Parker lever fortfarande
Hårdrock för nybörjare 
Bokrecension: Mötley Crüe - The Dirt
Hårdröcksamling på CD-R

Publicerades ursprungligen i Smålandsposten.